onsdag 29 oktober 2014
måndag 27 oktober 2014
Kort uppdatering...
Förra veckan försvann som i ett nafs. En del av gänget på jobbet åkte nämligen till Köpenhamn på konferens och jag var med förstås. Så jag åkte onsdag och kom hem sent fredag kväll.
Det är ju inte det enklaste det här när vi ska ta oss någonstans. Det blir långa resdagar för oss här i dalaskogarna. Många timmar i bilen till Arlanda och sen flyg och så vidare.
Det var en mycket motiverande konferens, jag tyckte att jag fick massor av energi och inspiration.
En av kvällarna var vi över 60 personer och lagade mat. Det vill säga vi lagade maten vi åt under kvällen en 4 rätters middag och det var även vinprovning. Mycket trevligt!
Helgen har gått åt till att återhämta sig. Ätit, tränat, myst, vilat, gått blåsiga promenader med vovven. Ungefär så har det sett ut. Himla skönt, avslappnande och härlig helg.
Det är ju inte det enklaste det här när vi ska ta oss någonstans. Det blir långa resdagar för oss här i dalaskogarna. Många timmar i bilen till Arlanda och sen flyg och så vidare.
Det var en mycket motiverande konferens, jag tyckte att jag fick massor av energi och inspiration.
En av kvällarna var vi över 60 personer och lagade mat. Det vill säga vi lagade maten vi åt under kvällen en 4 rätters middag och det var även vinprovning. Mycket trevligt!
Helgen har gått åt till att återhämta sig. Ätit, tränat, myst, vilat, gått blåsiga promenader med vovven. Ungefär så har det sett ut. Himla skönt, avslappnande och härlig helg.
onsdag 22 oktober 2014
Träna morgonpass
Då äntligen har jag lyckats tagit mig upp och dessutom tagit mig till gymmet.
Så skönt nu när det är totalt mörker, att faktiskt krypa in ibland och träna. Gymmet i Vansbro är nere i källaren och det är super dålig luft, fast jag trivs där. Det är liksom ett ok gym. Och till skillnad mot många gym i stan (hm, jag jämför med Stockholm och Oslo för det är där jag bott) så är det otroligt blandad kompott på folk och alla är välkomna. I stan tycker jag att det var liksom lite mer hypat kring det där med gym, fast jag kanske har fel? Med det menar jag att det var så himla viktigt att ha rätt kläder och så vidare. Här är det ingen som reagerar om du har en gammal t-shirt eller så, om du skulle välja det.
Sen är det givetvis som på alla gym, de unga killarna som lyfter på det där sättet " jag tror att jag kan det här, jag låtsas som jag är jättestark" som gör att jag som PT måste blunda och låtsas att det regnar.
(Även om jag idag inte jobbar som PT och har nästan ramlat ur den där gymvärlden helt, så sitter vissa saker fast. På gymmet känner jag mig faktiskt lite ringrostig just nu, jag har inte varit där på länge. Fast det där med teknik det liksom sitter hyfsat ok ändå.....)
Och sen är det brudarna som mest speglar sig, damerna som kör med 1 kg hantlar för att inte bli stora muskelberg och gubbarna som tränar i galet tempo, upp ner, upp ner. Och så de som alltid ger 100% och ligger och dör efteråt. Och så de här i mitten som har tekniken, jobbar på med vikter som är tillräckligt tunga och som är fokuserade. Och allt däremellan förstås. Härliga träningsglada människor allihop på sitt sätt.
Idag var jag själv första halvtimmen, sen ramlade det in lite yngre förmågor. Vilket gjorde mig glad, klockan 6:30 på morgonen. Och en något äldre dam som kom med sitt inplastade träningsprogram som någon (dottern,/sonen,/sjukgymnasten) hade gjort i ordning åt henne. Åh, så himla fint!
Så nu ska jag fokusera på att få till åtminstone ett morgonträningspass i veckan, gärna två förstås. Lyfta lite skrot helt enkelt. Jag trivs galet bra med det. Sen gäller det att få in lite konditionsträning också....
Så skönt nu när det är totalt mörker, att faktiskt krypa in ibland och träna. Gymmet i Vansbro är nere i källaren och det är super dålig luft, fast jag trivs där. Det är liksom ett ok gym. Och till skillnad mot många gym i stan (hm, jag jämför med Stockholm och Oslo för det är där jag bott) så är det otroligt blandad kompott på folk och alla är välkomna. I stan tycker jag att det var liksom lite mer hypat kring det där med gym, fast jag kanske har fel? Med det menar jag att det var så himla viktigt att ha rätt kläder och så vidare. Här är det ingen som reagerar om du har en gammal t-shirt eller så, om du skulle välja det.
Sen är det givetvis som på alla gym, de unga killarna som lyfter på det där sättet " jag tror att jag kan det här, jag låtsas som jag är jättestark" som gör att jag som PT måste blunda och låtsas att det regnar.
(Även om jag idag inte jobbar som PT och har nästan ramlat ur den där gymvärlden helt, så sitter vissa saker fast. På gymmet känner jag mig faktiskt lite ringrostig just nu, jag har inte varit där på länge. Fast det där med teknik det liksom sitter hyfsat ok ändå.....)
Och sen är det brudarna som mest speglar sig, damerna som kör med 1 kg hantlar för att inte bli stora muskelberg och gubbarna som tränar i galet tempo, upp ner, upp ner. Och så de som alltid ger 100% och ligger och dör efteråt. Och så de här i mitten som har tekniken, jobbar på med vikter som är tillräckligt tunga och som är fokuserade. Och allt däremellan förstås. Härliga träningsglada människor allihop på sitt sätt.
Idag var jag själv första halvtimmen, sen ramlade det in lite yngre förmågor. Vilket gjorde mig glad, klockan 6:30 på morgonen. Och en något äldre dam som kom med sitt inplastade träningsprogram som någon (dottern,/sonen,/sjukgymnasten) hade gjort i ordning åt henne. Åh, så himla fint!
Så nu ska jag fokusera på att få till åtminstone ett morgonträningspass i veckan, gärna två förstås. Lyfta lite skrot helt enkelt. Jag trivs galet bra med det. Sen gäller det att få in lite konditionsträning också....
Så mycket bättre
Efter en vecka ledigt från jobbet med massor av kvalitetstid med bara mig själv på ett älgpass i skogen, så mår jag så mycket bättre.
Jag har inte ens ont i kroppen längre. Och det är en så otrolig känsla. Inget man egentligen ska ta för givet, fast hur enkelt är inte det? Att ta saker och ting för givet. Att ta för givet att kroppen ska fungera och inte göra ont?
Hur enkelt är det inte att bara köra på i full fart? Att lyssna fast bara ibland och så plötsligt så tar det stopp.
Hur som helst, jag är superladdad för att få till en så bra höst som möjligt för kropp och själ.
Yoga girl hade ett så bra inlägg på instagram i helgen (tror jag det var) om att inte räkna dagarna som går, utan räkna ner. Att för varje dag som går så är det en dag mindre att leva. Detta för att pusha en att göra det bästa ut av varje dag. Att liksom göra så gott en kan för att det ska bli så mycket MITT liv som möjligt. Hur tänker ni kring det här?
Jag tycker att jag i vardagen låter dagarna rinna på lite för mycket. Jag vill bli bättre på att göra dem lite mer speciella. Måste fundera lite på hur jag enklast kan göra en positiv förändring....
Jag har inte ens ont i kroppen längre. Och det är en så otrolig känsla. Inget man egentligen ska ta för givet, fast hur enkelt är inte det? Att ta saker och ting för givet. Att ta för givet att kroppen ska fungera och inte göra ont?
Hur enkelt är det inte att bara köra på i full fart? Att lyssna fast bara ibland och så plötsligt så tar det stopp.
Hur som helst, jag är superladdad för att få till en så bra höst som möjligt för kropp och själ.
Yoga girl hade ett så bra inlägg på instagram i helgen (tror jag det var) om att inte räkna dagarna som går, utan räkna ner. Att för varje dag som går så är det en dag mindre att leva. Detta för att pusha en att göra det bästa ut av varje dag. Att liksom göra så gott en kan för att det ska bli så mycket MITT liv som möjligt. Hur tänker ni kring det här?
Jag tycker att jag i vardagen låter dagarna rinna på lite för mycket. Jag vill bli bättre på att göra dem lite mer speciella. Måste fundera lite på hur jag enklast kan göra en positiv förändring....
onsdag 15 oktober 2014
lördag 11 oktober 2014
Förändringar på gården
Vi pysslar och fixar på gården
Glas blev snyggare än plast eller hur? Och ledbelysning blev himla bra på ladan. Plantera och pyssla med det har blivit min nya grej - jag älskar det!
Förväntan
Det räknas ner, inte många dagar kvar inför årets älgjakt. Har precis varit på jaktmöte med gänget. Det jag gillar mest med jaktlaget är att det är så otroligt många olika människor som träffas. Vi har olika kön, ålder, intressen, jobb och lov. Och ändå så delar vi en vecka tillsammans varje år. Älskar även naturupplevelsen med jakten. Har haft turen och äran att skjuta en del älgar också. Spännande grejer det där.
Måndag klockan sju så drar vi igång. Förberedelserna är klara, nu kör vi.
Många bor i stugor ute i skogen, jag bor hemma på byn. Ikväll brakar festligheterna igång ute i skogen och i varje stuga är det fest. Brukar vara himla trevligt. I år stannar jag hemma pga det onda i min kropp. Tur är att alkoholen nu för tiden hör till helgen. Det är en självklarhet att alkoholen inte hör ihop med jakt. Inte ens att vara bakis är ok. En självklarhet! Det var annorlunda förr.
Ser fram emot en vecka i skogen.
onsdag 8 oktober 2014
Att ha ont, tips på vägen
Då har kroppen tydligen fått för mycket av allt. Eller ja, jag vet egentligen inte riktigt vad den försöker säga - fast jag tror det är det.
Jag har liksom ont precis överallt. Ont i leder. Ont i muskler. Och dessutom väldigt, väldigt stel. Jag är inte direkt någon balettdansör rent kroppsligt annars, fast nu slår det alla rekord. Jag får liksom ont bara av att sova. Blir galet stel i nacken och så vidare.
Idag vaknade jag med värkande axlar?!! Va sjutton liksom.
Det är som att kroppen inte återhämtar sig under natten.
Jag försöker ge kroppen extra kärlek.
Massage i fredags, Yin yoga i måndags, promenader för att försöka mjuka upp stelheten. Och ingen träning med hög intensitet. Jag försöker massera, dricka extra mycket vatten, örtte. Jag smörjer in. Massagestolen på jobbet används flitigt. Ska även smörja in mig med sesamolja, ett tips från min kompis (yogainstruktörens). Blir nog kvällens pyssel.
Så här gör du Abhyanga
1. Innan du börjar massagen ska oljan värmas till kroppstemperatur eller varmare. Börja massera huvudet. Doppa fingertopparna i oljan och massera in oljan i hårbotten. Under hela massagen använder du så mycket som möjligt av hela handflatan och inte endast fingertopparna. Eftersom huvudet är en av de viktigaste kroppsdelarna att massera, så använ gärna lite mer tid där än för de andra delarna.
2. Smörj försiktigt in ansiktet och ytteröronen. Massera med hela handflatan där det går. Ansikte och hals masserar du försiktigt. Inte så kraftigt som på övriga kroppsdelar.
3. Sedan går du vidare till hals, nacke och övre delen av ryggraden. Massera med öppna händer och lätta rörelser.
4. Det är bra om du först applicerar oljan på alla kroppsdelar och sedan börjar om uppifrån och masserar. På så vis hinner oljan ligga på huden längre tid.
5. Fortsätt med armarna. Massera med fram- och återgående rörelser längs med de långa musklerna och med cirklande rörelser över lederna.
6. Gå vidare till bröstet och buken. Över hjärtat masserar du med lätta cirkelformade rö relser. Massera buken medsols från nedre högra sidan, uppåt, till nedre vänstra sidan.
7. Massera alla delar av rygg och ryggrad så långt du når.
8. Fortsätt med benen. Massera med fram- och återgående rörelser längs med de stora musklerna och med cirklande rörelser över lederna
9. Sist masserar du fötterna. Precis som huvudet anses fötterna vara en av de viktigaste kroppsdelarna att massera. Använd gärna lite mer tid för fötterna. Massera fotsulorna med hela handflatan
10. Massagen tar 10-20 min. Avsluta med ett varmt bad eller dusch.
11. Vid tidsbrist: gör en kort massage på 1-2 minuter med betoning på huvud och fötter.
Ska även låna mamma och pappas badkar har jag tänkt, ett varmt bad ,med olja eller salt borde kunna göra susen för den här onda kroppen.
Hittills så har det inte hjälpt alltför mycket. Jag har liksom ont ändå.
Så en del av mig, känner att ja men då kan jag väl träna på och köra på. Medans en annan tycker att jag ska ha tålamod.
Ska ge min kropp en vecka utan hårdare träning och se om det blir någon skillnad. Annars blir det återigen lite träning på schemat, men lite mjukare.
Jag har ju filosofin att rörelse och träning är bra, det är kroppen gjord av. Att vara stilla (som jag redan är på jobbet) är liksom inte det jag tror på.
Fast när det gör så här ont så förstår även jag att högintensiv träning kanske inte är grejen.
Det gäller att ta hand om kroppen nu, den skriker efter det. Kärlek it is!
Hur gör du, har du några tips?
Jag har liksom ont precis överallt. Ont i leder. Ont i muskler. Och dessutom väldigt, väldigt stel. Jag är inte direkt någon balettdansör rent kroppsligt annars, fast nu slår det alla rekord. Jag får liksom ont bara av att sova. Blir galet stel i nacken och så vidare.
Idag vaknade jag med värkande axlar?!! Va sjutton liksom.
Det är som att kroppen inte återhämtar sig under natten.
Jag försöker ge kroppen extra kärlek.
Massage i fredags, Yin yoga i måndags, promenader för att försöka mjuka upp stelheten. Och ingen träning med hög intensitet. Jag försöker massera, dricka extra mycket vatten, örtte. Jag smörjer in. Massagestolen på jobbet används flitigt. Ska även smörja in mig med sesamolja, ett tips från min kompis (yogainstruktörens). Blir nog kvällens pyssel.
Så här gör du Abhyanga
1. Innan du börjar massagen ska oljan värmas till kroppstemperatur eller varmare. Börja massera huvudet. Doppa fingertopparna i oljan och massera in oljan i hårbotten. Under hela massagen använder du så mycket som möjligt av hela handflatan och inte endast fingertopparna. Eftersom huvudet är en av de viktigaste kroppsdelarna att massera, så använ gärna lite mer tid där än för de andra delarna.
2. Smörj försiktigt in ansiktet och ytteröronen. Massera med hela handflatan där det går. Ansikte och hals masserar du försiktigt. Inte så kraftigt som på övriga kroppsdelar.
3. Sedan går du vidare till hals, nacke och övre delen av ryggraden. Massera med öppna händer och lätta rörelser.
4. Det är bra om du först applicerar oljan på alla kroppsdelar och sedan börjar om uppifrån och masserar. På så vis hinner oljan ligga på huden längre tid.
5. Fortsätt med armarna. Massera med fram- och återgående rörelser längs med de långa musklerna och med cirklande rörelser över lederna.
6. Gå vidare till bröstet och buken. Över hjärtat masserar du med lätta cirkelformade rö relser. Massera buken medsols från nedre högra sidan, uppåt, till nedre vänstra sidan.
7. Massera alla delar av rygg och ryggrad så långt du når.
8. Fortsätt med benen. Massera med fram- och återgående rörelser längs med de stora musklerna och med cirklande rörelser över lederna
9. Sist masserar du fötterna. Precis som huvudet anses fötterna vara en av de viktigaste kroppsdelarna att massera. Använd gärna lite mer tid för fötterna. Massera fotsulorna med hela handflatan
10. Massagen tar 10-20 min. Avsluta med ett varmt bad eller dusch.
11. Vid tidsbrist: gör en kort massage på 1-2 minuter med betoning på huvud och fötter.
Ska även låna mamma och pappas badkar har jag tänkt, ett varmt bad ,med olja eller salt borde kunna göra susen för den här onda kroppen.
Hittills så har det inte hjälpt alltför mycket. Jag har liksom ont ändå.
Så en del av mig, känner att ja men då kan jag väl träna på och köra på. Medans en annan tycker att jag ska ha tålamod.
Ska ge min kropp en vecka utan hårdare träning och se om det blir någon skillnad. Annars blir det återigen lite träning på schemat, men lite mjukare.
Jag har ju filosofin att rörelse och träning är bra, det är kroppen gjord av. Att vara stilla (som jag redan är på jobbet) är liksom inte det jag tror på.
Fast när det gör så här ont så förstår även jag att högintensiv träning kanske inte är grejen.
Det gäller att ta hand om kroppen nu, den skriker efter det. Kärlek it is!
Hur gör du, har du några tips?
tisdag 7 oktober 2014
torsdag 2 oktober 2014
måndag 29 september 2014
fredag 26 september 2014
Då är det dax för en jentetur
Då var det dags då, en liten trip till Trysil med ett gäng brudar.
Vi ska äta gott, dricka gott, mysa, traska på fjället, träna lite och bara hinna vara också.
Ett gäng av blandad kompott minst sagt. Ett alldeles härligt gäng med olika personligheter och viljor, olika drömmar, fast ändå så lika.
En av dessa tjejer är en kompis från gymnasiet, vi tappade bort varandra på vägen lite på grund av flyttar åt olika håll, män, ja livet helt enkelt och sedan så träffades vi igen när jag flyttade hem (och hon med, till en by i närheten) och så visade det sig att vi liksom bara är. Det var som att vi alltid hade varit nära vänner, och för det är jag så otroligt tacksam. Djupa samtal om livet brukar det bli när vi träffas.
Sedan har vi 40-åringen som vi ska fira under helgen. Hon har jag liksom aldrig umgåtts med tidigare även om jag givetvis träffat henne massor och umgåtts, vi har väl varit bekanta kan man säga (vi bor och har bott på samma by, sen flyttade jag ju så.....). Nu är hon en nära vän. Hon är en inspirationskälla de luxe, massor av driv och ett enormt stort hjärta. Är så glad att hon är närmare mig i mitt liv och ännu närmare ska det bli - hon ska även bli min kollega.
Sedan har vi den inflyttade, som är ett fenomen på att networka. Som jobbar och samtidigt driver ett företag. Och fixar med det där sminket och hudvården och så. Hon bara kör, jag är imponerad!
Och sen min träningskompis, som är med på mina pass och en ekonom i fingerspetsarna. Hon älskar att fixa och trixa med tal, siffror och älskar att hitta lösningar. Totalt olik mig på det på just den biten. Fast annars är vi nog väldigt lika på många sätt, en vän jag liksom är i startfasen av att lära känna. Ser fram emot att lära känna henne mer och mer.
Och sen har vi avhopparen, som valde att stanna hemma med familjen. Hon har fört in yogan i grannbyn, hittat balans och driver även hon ett eget företag. Varm, glad och liksom lite tokig (på ett positivt sätt). Det kan ha att göra med att hon har rött hår som liksom gör att hon påminner mig om Ronja Rövardotter, eller mamman där vad hon nu heter.
Trots att vi är relativt nya för varandra, så känns alla väldigt nära.
Så vad är det som gör att vi ska åka iväg på den här resan?
Jo för ett år sen eller något sådant så slängde jag ur mig en förfrågan om att samla ett gäng tjejer och liksom dela med oss av livet, lära oss av varandra och liksom bara vara lite mer ärliga och djupa. Jag hade saknat ett sådant forum.
Det är så lätt att det liksom blir på ett betydligt ytligare plan när man träffas. Man pratar om saker och ting som går bra, och berör liksom aldrig det där andra. Att liksom våga vara lite mer öppen. Våga säga, att nej - jag mår inte så bra just nu. Att få inspel och andra synvinklar.
Att jag kände mig lite liten innan det blev så där bra. Eller att jag känner mig osäker, inte får till det på det viset jag önskar och så vidare och så vidare.
För att kunna utvecklas så behövs det, tycker jag förstås. Ett typ av systerskap, kallar jag det. Och de ville vara med på det.Vilket var himla kul och lite nervöst.
Så nu har vi träffats cirka en gång i månaden och liksom haft lite djupare samtal tillsammans. Det har varit lite upp och ner förstås, lite för djupt ibland och lite för ytligt ibland. Fast jag tror att vi alla känner att det varit utvecklande på något sätt i alla fall.
Nu blir det en hel helg tillsammans! Härliga tider!
Vi ska äta gott, dricka gott, mysa, traska på fjället, träna lite och bara hinna vara också.
Ett gäng av blandad kompott minst sagt. Ett alldeles härligt gäng med olika personligheter och viljor, olika drömmar, fast ändå så lika.
En av dessa tjejer är en kompis från gymnasiet, vi tappade bort varandra på vägen lite på grund av flyttar åt olika håll, män, ja livet helt enkelt och sedan så träffades vi igen när jag flyttade hem (och hon med, till en by i närheten) och så visade det sig att vi liksom bara är. Det var som att vi alltid hade varit nära vänner, och för det är jag så otroligt tacksam. Djupa samtal om livet brukar det bli när vi träffas.
Sedan har vi 40-åringen som vi ska fira under helgen. Hon har jag liksom aldrig umgåtts med tidigare även om jag givetvis träffat henne massor och umgåtts, vi har väl varit bekanta kan man säga (vi bor och har bott på samma by, sen flyttade jag ju så.....). Nu är hon en nära vän. Hon är en inspirationskälla de luxe, massor av driv och ett enormt stort hjärta. Är så glad att hon är närmare mig i mitt liv och ännu närmare ska det bli - hon ska även bli min kollega.
Sedan har vi den inflyttade, som är ett fenomen på att networka. Som jobbar och samtidigt driver ett företag. Och fixar med det där sminket och hudvården och så. Hon bara kör, jag är imponerad!
Och sen min träningskompis, som är med på mina pass och en ekonom i fingerspetsarna. Hon älskar att fixa och trixa med tal, siffror och älskar att hitta lösningar. Totalt olik mig på det på just den biten. Fast annars är vi nog väldigt lika på många sätt, en vän jag liksom är i startfasen av att lära känna. Ser fram emot att lära känna henne mer och mer.
Och sen har vi avhopparen, som valde att stanna hemma med familjen. Hon har fört in yogan i grannbyn, hittat balans och driver även hon ett eget företag. Varm, glad och liksom lite tokig (på ett positivt sätt). Det kan ha att göra med att hon har rött hår som liksom gör att hon påminner mig om Ronja Rövardotter, eller mamman där vad hon nu heter.
Trots att vi är relativt nya för varandra, så känns alla väldigt nära.
Så vad är det som gör att vi ska åka iväg på den här resan?
Jo för ett år sen eller något sådant så slängde jag ur mig en förfrågan om att samla ett gäng tjejer och liksom dela med oss av livet, lära oss av varandra och liksom bara vara lite mer ärliga och djupa. Jag hade saknat ett sådant forum.
Det är så lätt att det liksom blir på ett betydligt ytligare plan när man träffas. Man pratar om saker och ting som går bra, och berör liksom aldrig det där andra. Att liksom våga vara lite mer öppen. Våga säga, att nej - jag mår inte så bra just nu. Att få inspel och andra synvinklar.
Att jag kände mig lite liten innan det blev så där bra. Eller att jag känner mig osäker, inte får till det på det viset jag önskar och så vidare och så vidare.
För att kunna utvecklas så behövs det, tycker jag förstås. Ett typ av systerskap, kallar jag det. Och de ville vara med på det.Vilket var himla kul och lite nervöst.
Så nu har vi träffats cirka en gång i månaden och liksom haft lite djupare samtal tillsammans. Det har varit lite upp och ner förstås, lite för djupt ibland och lite för ytligt ibland. Fast jag tror att vi alla känner att det varit utvecklande på något sätt i alla fall.
Nu blir det en hel helg tillsammans! Härliga tider!
tisdag 23 september 2014
Morgonpromenaden som inte blev av...
När klockan ringde 5.30 i morse så var jag helt borta. Så där borta att trots att jag vet att det är mer eller mindre är den perfekta starten på vardagsmorgonen så tog jag mig inte upp och ut på min tänkta promenad. Och vovven han var mer eller mindre död han med. Vi somnade om helt enkelt.När jag sedan gick nerför trappan och såg hur det såg ut utanför fönstret, så ångrade jag mig bittert. Frost och sol får mitt hjärta att slå några extra lyckliga slag. (Dålig iphonebild tagen under den betydligt mkt kortare promenaden....men ni kanske kan ana hur vackert det var?)
måndag 22 september 2014
Det bästa med September...
* Jag kan trappa ner på mina allergimediciner, äntligen liksom!
* Frisk och klar luft, åh jag älskart!
* Det är kallt på morgonen, pannband eller mössa på morgonpromenaden med vovven.
* Älskar att min tunna dunväst börjar bli en "varje dag" pryl.
* Blå himmel&sol.
* Röda, gula, orangefärgade löv - alltså, det är så himla vackert!
* Regn och rusk ibland som gör att det plötsligt blir mer legalt att stanna inomhus och bara vara.
* Mörkare på kvällarna, det betyder massor av levande ljus.
* Soppa, plötsligt är det gott igen :). Morotssoppa av egenodlade morötter, jo jag tackar jag.
* Plocka bär och svamp.
* Traska i skogen, cykla på skogsvägar, cykla uppåt, gå framåt - hm ja allt känns liksom lite bättre nu. (kan det vara för att jag kan andas bättre? :) ).
* Fiska!
* Förberedelser inför jakten, ut på pass och skjutbanan får sig några besök.
* Frisk och klar luft, åh jag älskart!
* Det är kallt på morgonen, pannband eller mössa på morgonpromenaden med vovven.
* Älskar att min tunna dunväst börjar bli en "varje dag" pryl.
* Blå himmel&sol.
* Röda, gula, orangefärgade löv - alltså, det är så himla vackert!
* Regn och rusk ibland som gör att det plötsligt blir mer legalt att stanna inomhus och bara vara.
* Mörkare på kvällarna, det betyder massor av levande ljus.
* Soppa, plötsligt är det gott igen :). Morotssoppa av egenodlade morötter, jo jag tackar jag.
* Plocka bär och svamp.
* Traska i skogen, cykla på skogsvägar, cykla uppåt, gå framåt - hm ja allt känns liksom lite bättre nu. (kan det vara för att jag kan andas bättre? :) ).
* Fiska!
* Förberedelser inför jakten, ut på pass och skjutbanan får sig några besök.
söndag 21 september 2014
Lyfta skrot på en söndag - fina grejer!
Vi kom iväg till gymmet också.
Perfekt sysselsättning i regnet.
Sambon satsade på ben medans jag själv satsade på rygg och axlar.
Kände mig stark i kroppen.
Började med uppvärmning med stång, lite marklyft, knäböj, rodd, axeldrag och good morning.
Sedan klassisk styrketräning med 3-4 set med 8-10 repa per övning.
Det blev en hel massa. Stående rodd med stång, latsdrag, hantelrodd, axelpress, drag, hantellyft åt sidan, inåt och utåtrotation, baksida axlar. Avslutade med planka med rodd (hantlar) och så en lite burpees liknande övning med hantlar. Och så lite magövningar medans jag väntade på bentränaren.
Blev bra det där. Kändes bra i kroppen.
Storstädning
Idag var det en riktig ruskdag. En sådan där dag när det liksom inte gör så mycket att sova länge och äta frukost länge. Och tvinga ut hunden på en promenad i regnet, som han inte är speciellt förtjust i.
En perfekt dag för att storstäda köket. Torka av luckor, städa bakom spisen och så vidare. Himla skönt att få det gjort. Av bara farten så blev det hela nedervåningen som fick sig en omgång.
Skön känsla, svag doft av rent, så härligt!
torsdag 18 september 2014
Borde kanske prata politik
Jag bor tydligen på en plats där 16% röstar på ett parti som tydligen 13% av resten av Sverige gillar.
Får se om någon vill förklara det för mig....
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det här.
Ärligt talat så är jag inte direkt politiskt insatt och inte politiskt aktiv. Så egentligen så borde jag inte säga något om det här.
Men.....
Men.....
Det blir bara så nära.
Vad är det som gör att vissa röstar på det här partiet?
Ja jag vet förstås inte. Missnöje är troligt. Fast ändå liksom. Det är ju rimligtvis väldigt många av dem jag känner som röstat på det partiet.Vår by är inte stor, 900 st och alla har inte rösträtt.
Får se om någon vill förklara det för mig....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)