Morgonpromenaden som inte blev av...

När klockan ringde 5.30 i morse så var jag helt borta. Så där borta att trots att jag vet att det är mer eller mindre är den perfekta starten på vardagsmorgonen så tog jag mig inte upp och ut på min tänkta promenad. Och vovven han var mer eller mindre död han med. Vi somnade om helt enkelt.När jag sedan gick nerför trappan och såg hur det såg ut utanför fönstret, så ångrade jag mig bittert. Frost och sol får mitt hjärta att slå några extra lyckliga slag.  (Dålig iphonebild tagen under den betydligt mkt kortare promenaden....men ni kanske kan ana hur vackert det var?)