Jag har funderar över en sak ganska mycket och förundrat mig över det. När jag ser hur jag själv beter mig och hur människor runt mig beter sig.
Det här med 10 poäng. Jag brukar normalt sett inte tänka i skalor, men det blir lite enklare för mig att förklara vad jag menar. En skala 1-10.
Om man själv tycker man är en 10 så skulle man ju utan tvivel välja en likadan. Varför skulle man då välja en man som kanske är en 5:a?
Och om man anser vara sig vara en 10 så varför nöja sig med ett liv som kanske aldrig kommer upp i mer än 6?
Och en 10 skulle väl aldrig någonsin nöja sig med vänner som kanske bara är 4?
Det jag försöker få fram är att du är en 10 poängare, umgås med 10 poängare, mannen/kvinnan du ska dela ditt liv med ska vara en 10 poängare och ditt liv - helt klart 10 poäng.
Nöj dig inte med mindre, livet är för kort.
Och om du inte riktigt känner dig som en 10 poängare, tänk om. Det är du. Och mitt bästa tips där: ljug så du tror dig själv. Och med det menar jag, tänkt att du är 10 poäng även om det kanske tar emot (va då inte kan väl jag, jag är väl kanske bara en liten medelmåtta på 5) Jo du kan visst, för det är precis vad du är. Tänkt, säg det högt enda tills du tror på det. Och sen kommer du märka vilken skillnad det är.
Hur dina val i livet ändrar, hur dina val av människor runt omkring förändras.
Du är värd det absolut bästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar