Idag är det någons födelsedag, det brukar ju bara det. Födelsedagar mest hela tiden, inte alltid man vet vem som fyller år. Men idag är det ett av mina ex som fyller år. 35år. Grattis till han, så klart. Jag har skickat ett sms och så där. Han blev glad och svarade direkt.
Nu känner jag mig ensam. För hur det än är så går det inte att låta bli att fundera på hur det skulle varit om jag bara bitit ihop och stått ut. Hade vi varit tillsammans nu? Hade vi haft barn? Hade vi varit lyckliga? Jag har ingen aning. Och det är ingen ide´att fundera på det här. För det som har varit har varit. Det som är nu är nu. Men det känns märkligt. Han och hans tjej har nästan varit tillsammans lika länge som vi var. Hon knaprar in, varje dag. Bara han är lycklig tänker jag. Jag menar det. Jag vill att alla människor jag tycker om ska vara lyckliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar