Igår under dagen så började jakten på plåster, skavsårsplåster. Rutinerad som jag är så insåg jag att jag med nya skor skulle få vissa bekymmer. Bättre att satsa på det säkra före det osäkra. Jag och mamma beslutade oss för att gå upp till den lokala lanthandeln i regnet för att inhandla dessa nödvändiga, i mina ögon livsnödvändiga plåster.
Jag är en fruktansvärt chicken när det kommer till just skavsår. Det regnade men vi tog de tre hundarna med oss ut i friska luften och travade iväg. Väl framme så hade de ju givetvis inga skavsårs plåster. Min panik började växa. Men sedan fick vi se att de hade "flytande plåster", så det köpte vi.
Efter duschen så skulle jag ju givetvis preparera mina fötter och tog fram den lilla mystiska tuben med "plåster salva", jag läser noga bruksanvisningen. Ett tunt lager som sedan ska torka, vid behov ytterligare ett lager. Jag bestämde mig ganska direkt för dubbla lager.
Men när jag sedan försöker få ut plåstret ur tuben, händer ingenting. Jag trycker lite till och poff, hela foten blir full av plåster. Jag tänker, jaha det där var ju inte så smart jag provar andra foten och ser hur det går. Samma sak. Det rinner överallt och hela fötterna är vita. Paniken börjar växa. Tänk om fötterna fortsätter att vara vita och tänk om det inte torkar, det var ju en ganska stor mängd på fötterna. Det var ju inte riktigt så där det skulle bli. Jag börjar undersöka.
Jahaja, jag hade köpt ett halvt år gammalt plåster. (De flytande sorterna har tydligen bäst före datum, hade jag ingen aning om).
Till slut så börjar det torka in och det vita börjar försvinna, plötsligt så ser man bara en liten fin blänkande hinna. Jag klarar mig från alltför stora skavsår och dansade natten lång.
Men det var berättelsen om jakten på skavsårsplåster som slutade i inköp av ett halvår gammalt flytande plåster.
Det är inte varje dag man går på bröllop med glänsande fötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar