Jag har massor av drømmar och mål med mitt liv. Skillnaden dær i mina øgon ær att drømmarna ær något som kan førændras och något som kanske inte ær livsviktigt før mig medans mina mål med livet ær lika med mitt liv. En drøm kan snabbt omvandlas till ett mål om det ær något jag verkligen brinner før.
Ett litet problem jag har ær att jag av någon anledning har svårt genomføra, i alla fall ibland. Det kænns som jag behøver en spark i baken. Men det som ær bra ær att jag har mål och att jag ær medveten. Utan det så ær jag ingenting.
En fråga jag kan stælla mig sjælv ær, varfør? Och svaret ær dær djupt inom mig och det ær oftast att jag tror att jag inte duger. Heja jantelagen, den har satt djupa spår. Jag blir oftast arg på mig sjælv och det ær oftast det som blir min spark i baken. Før ær det något jag inte tycker om ær nær jag kommer på mig sjælv med att trycka ner, och inte tycka om mig sjælv.
Så vad sæger ni? Ær det inte dax att sætta sig ner igen och kolla læget? Ær vi på væg åt rætt håll? Ær det något vi kan førændra før att snabbare nå målet? Ær målet detsamma som innan eller har det førændrats?
Do it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar