Jag har funderat lite på det tidigare inlägget idag. Det där med att vara lycklig och älska livet. Jag gör det och jag är ärlig med det. Fast som många av er vet så har jag också varit på botten. Jag har faktiskt varit där när jag till och med inte ville leva längre. Jag vet hur det är må riktigt, riktigt dåligt.Så jag tar det inte som en självklarhet att leva och må bra. Det är väl kanske därför jag är så oerhört fokuserad på att ta vara på livet. Det är nu det händer. Det är nu jag kan välja att känna, älska, gråta. Längta. Sjunga högt trots att jag kanske inte alltid sjunger så snyggt.
Jag bär med mig min erfarenhet med stolthet. Och om det är någon där ute som har det jobbigt och känner att livet håller på att braka ihop fullständigt. Var lugn. Det ordnar sig tillslut. Det tar bara olika lång tid. Ha tålamod, förstå att det är upp till dig, ta medvetna val och våga göra saker annorlunda.
Det löser sig alltid, på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar