Åh underbart!

Lyssnat på en gammal klassiker på vägen hit. Kommer ni ihåg den här skivan:  Och stora havet. Året 1989 och det är Jakob Hellman som sjunger. Helt underbar, enligt mig förstås. Jag kunde nästan alla texter fortfarande.

Och vilka minnen som kommer.

Framförallt så kommer jag ihåg många bilresor  på väg som hästskötare på tävlingar runt omkring. Och den här skivan gick om och om igen. Hormoner och mycket känslor. Jag var 8 år när den kom, men det var givetvis under tonårstiden jag lyssnade absolut mest på den.

 "Jag vaknar av att en vårvind vänder bladen.
Solen står som ett rakblad på fasaden,
mitt emot mitt öppna fönster
och ingen annan syns till.
Tänk dej, stå i pyjamasen och se
kalla, kalla kristaller smält, smält ner.
För solen lyser utanför
och skuggor målar mönster
och vintern dör. "

Och så verkar det vara så att denna man dyker upp i grannkommunen på visfestival. Hur bra är det på en skala? Klart jag ska på visfestival i Malungsfors.