Jag har en liten hund som är min bästa vän. Han är fantastisk. När jag är glad är han jätteglad när jag är ledsen så tröstar han. Det är mycket energi när jag vill det och så väldigt mysigt när vi myser i soffan. Han pussar på mig, kramar och vill vara nära. Han tycker det är jättejobbigt att klippa klor och att behöva gå in i duschen och bli blöt. Han älskar att bada när han själv får hoppa i, jaga fåglar, dra i kopplet, sin nya rosa leksak, korv och så mig då. För det gör han, älskar mig precis som jag är.
Varje fredag spårar han ur och blir vild och galen, i fredags gick det så långt att jag ville skicka iväg honom med posten. I ett kuvert. Men precis när jag tänkte den tanken, så somnade han knall och fall på min mage.
Han brukar vara med mig på jobbet ibland. Han charmar alla. Är jättesöt och glad och kör sina bästa tyck synd om mig knep. Som att sitta och darra som ett asplöv. Han gör allt för uppmärksamhet, vilket han får. De klappar och alla säger, åh vilken söt hund. Och mitt matte hjärta svämmar över av kärlek till den lilla, lilla hund som är så underbar. Min lilla groda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar