Då sitter jag här i soffan och är nyduschad. Hemma igen. Det har varit en härlig tur, måste jag säga.
Första intrycket av Dublin var tufft och hårt. Det kändes verkligen som en hård stad men sakta men säkert så ändrades mitt intryck. Jag vill tillbaka.
Efter att ha fått en chock över vårt rum (1,20 säng att dela på och väldigt färgglad vägg) så började torsdagen med en pub. Guinness som Sandra höll på att kräkas av. Hon är ingen öldrickare och ja det var strongt gjort av henne att pröva. Själv satt jag där och kände mig lycklig. Och så fick jag dricka upp hennes guiness. Det var en gammal pub, ägaren var bullrig. Vi åt macka och så planerade vi på ett ungefär hur vi skulle lägga upp resan. Vi vandrade omkring, kollade i affärer, hamnade i St Stephens Green, gick förbi det vackra Trinity of Collage. Åt middag på en av pubarna i Temple Bar.
Fredagen, min födelsedag så vaknade vi till en strålande dag. Solsken. Vi bestämde oss för att åka till Howth en liten kuststad stax utanför Dublin. Vi hoppade på DART och tuffade iväg. Väl framme så njöt vi av solsken, havet, båtar. Vi hittade en gammal ruin av kyrka. Åt lunch på The Bloody Stream innan vi åkte tillbaka till Dublin. Skulle köpa frimärken och hittade inte postkontoret. Det visade sig vara gigantiskt stort. Middag med en "shank of lamb" och jättegod dessert. Vi gick till en pub som spelade musik, drack whisky. Trängdes med rugby supportrar.
Lördagen, den stora turist dagen. National gallery fick ett besök. Stora, vackra, läskiga tavlor. Men väldigt spännande. Vakterna höll ett vakande öga över oss. Sen började jakten på Dublin Castle, som vi hittade. Men vi hittade inte in. Så då gav vi upp. Lite trötta och slitna, energijuice på ett cafe´och spänd förväntan inför kvällens derby i rugby. Irland mot England. Tusentals engelsmän dit resta för att stötta sitt lag.
Eftersom vi inte hade biljetter så slog vi oss ner i en pub där stämningen började stiga ju närmare matchstart. Det sjöngs nationalsång och det skreks "Come on Ireland". Många pints med öl. Har aldrig någonsin sett så många brutna näsor på TV samtidigt. Jag var fascinerad Som Sandra sa: de ser ut som Shrek allihop. Och det stämde, stora starka karlar med öron som var stora som tefat. Jag rycks med av stämningen och börjar dricka öl i mängder. Irland vinner med ett poäng. Glädjen är stor.
Vi har sedan innan bestämt oss för att äta fish and chips och går till Hungry Harry för att äta denna måltid. Tur att jag var lite på lyran, för inte kan jag säga att det smakade gott. Vi avslutar kvällen med The temple bar där vi bjuds på öl av irländare. Det blir sent och det är fest.
Söndagen är tidig avgång för mig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar