Nu ska ni veta att det varit jobbiga dagar, fast jag låtsas ju førstås som ingenting. Det ær jag expert på. Før det ær jobbigt att erkænna før sig sjælv och før andra att, nu sliter jag. Jag lægger massor av energi på att hålla mig på rætt køl. Det ær dærfør jag ær så trøtt, så klart. Nær jag væl vågar lyssna på min inre røst så ær allt sjælvklart.
Det ær så hær, jag har inte kunnat træna på en och en halv vecka. Vad sker i mig nær det blir så hær?
En del av mig tycker det ær skønt med lite vila, något att skylla på - att ta det lite lugnt. En stor del av mig, skriker efter att træna før att kroppen och jag ælskar det. Jag ælskar att træna att kænna endorfinerna, det ær mitt sætt att leva. Træning ær livet. Något jag gør før att jag verkligen ælskar det, jag tycker om kænslan att jag har en kropp som "klarar av". Så mitt fokus ær något helt annat æn att gå ner i vikt.
Men vad sker i mig nær jag ofrivilligt inte får træna?
Ætstørningsmonstret ploppar upp i mina tankar. Det sæger, "du kommer bli fet, och i och med det kommer ingen tycka om dig", " du måste vara førsiktig med maten Lena så att du inte blir fetare". Så vad gør jag, jag faller dit litegrann, æter inte så mycket. Fel, fel, fel.
Dærfør sitter jag hær på jobbet och ær superhungrig. Det sæger sig sjælv att det inte ræcker med frukost och en smørgås till lunch och till middag, superæcklig yoghurt med banan (jag valde idag den med mindre fett som smakar skit, varfør??). Fel, fel, fel.
Dæremot så har jag inte hetsætig något och jag har inte spytt. Vilket ær en superseger! Nu sitter jag hær och kænner mig lite ledsen øver att de hær tankarna aldrig verkar slæppa taget om mig. Jag vet att det inte ær sant, egentligen.
Det ær trots allt jag som ær chefen.
Det ær ju jag som styr mina tankar, ær det inte så? Det ær det jag tror på till hundra%, varfør gør jag så hær mot mig sjælv?
Sitter det så oerhørt hårt fast i min ryggmærg att jag inte tror att jag duger som mænniska om jag går upp några kilo? Att ingen ska tycka om mig? Nya killen, kommer han førsvinna?
Jag blir ledsen, jag vill krama om mig sjælv och sæga att du duger precis som du ær. Du ær en hærlig tjej och du ær værd att ælskas. Så det så.
5 kommentarer:
ja precis. du är en härlig tjej och du är värd att älskas.
Finaste, sötaste, bästaste, underbaraste Lena du e inte bara en härlig tjej du är ju en GRYM Puma oxå!!!
Jag blir så arg på ditt ätstörningsmonster, om det e nån jag vill bita i hälsenorna just nu så e det det j-la monstret...
Men det som känns skönt är att du pratar/skriver om det..
Du vet att du alltid kan prata m mig...ibland säger jag kloka ord å ibland blir det bara svammel, men jag försöker vara klok... ;)
Önskar att jag var där så jag kunde ge dig en superduper bamse kram!!!!!!!! å steka massor m pannkakor åt dig!!! ;)
Sötis ta hand om dig å kör försiktigt imorgon å hälsa alla från mig!!!
Kramis!
Jag kan inte annat än att hålla med.. Sandra har sagt det så bra så du får helt enkelt läsa det två gånger!
...kom på en sak till....om du nu skulle gå upp några kilon pga av att du inte kan träna så blir det ju bara mer att tycka om!!! ;) det tror jag å hoppas att den nya mannen i ditt liv oxå tycker...å nu blir jag lite hård kanske men om han inte kan det så e han inge å ha...men det tror jag verkligen inte om honom, han verkar ju kanon å jag hoppas jag snart får träffa honom.. :) å godkänna honom... ;) mohahahaha....
Tack underbara vænner! Ni ær mina ænglar, tack før att ni finns! *Kramar om*
Skicka en kommentar