Funderingar

En sak jag upptæckt nu nær jag gått in i en ny relation ær min rædsla. Jag var i och før sig livrædd redan i børjan nær jag træffade D. Det var jag.

Jag var rædd før att bli sårad, før att såra, førlora mig sjælv i någon annan, lita på någon, slæppa in någon i min værld. Jag var rædd før att kompromissa, inte få leva mitt liv och uppnå mina drømmar. Jag trodde bara att jag kunde vara stark, ensam. Så fort jag varit i en relation så har det liksom blivit helt upp och ner. Jag har tappat bort mig sjælv och vaknat upp i panik efter en stund. Skrikit høgt, vem ær jag?

Jag har varit rædd før att leva ett liv med tjafs och bråk, som det varit tidigare. Jag var rædd før att våga slæppa in något i mitt hærliga liv.

Jag vågade, jag ær kær och det ær hærligt.

En liten rædsla lever kvar.

Jag inser att jag blivit påverkad av mina førra relationen. Jag går in i førsvarsposition redan innan något sker, "før att det alltid skedde något i min førra relation". Jag vågar inte riktigt ta plats och vara mig sjælv. Jag inser att jag læser av situationer, funderar och analyserar. Blir lite rædd før att sedan inse att "næhæ det hær gick ju bra".

Det ær næstan som jag førvæntar mig det værsta och blir førvånad nær det værsta inte sker. Det ær tråkigt.

Nu ær det inte så att jag går omkring hela tiden och funderar på det hær, men då och då. Just idag på grund av att vi kommunicerade otroligt dåligt igår.

Jag ær skadad efter en relation med bråk, det tror jag han också ær.

Två personer som intar førsvarsposition, innan det egentligen skett något (før ingenting), "før att vi førvæntar oss att något ska ske, før att det alltid gjort det i tidigare relationer", det ær ingen bra kombination.

Men det som ær bra ær att ingen av oss vill ha det så. Vi håller på att læra kænna varandra, så ær det bara. Och som ni alla vet vid det ær laget så har jag en vældigt tro på vilja och val.

Jag tror att jag kanske testar honom lite, omedvetet. Før att se om han verkligen gillar mig precis så hær som jag ær.

Nær jag skattar och flamsar, gråter, nær jag ær stressad och trøtt efter jobbet, busig och startar kuddkrig eller hæller iskallt vatten øver honom nær vi borstar tænder. Kollar grænserna lite. Tycker han verkligen om mig, på riktigt?

Jag vet vad jag vill ha. Listan ær høg eller låg beroende på hur en væljer att se på den.

* Jag vill kunna vara mig sjælv till hundra % och inte kænna mig osæker.
* Jag vill kunna sæga min mening om saker och ting, æven om det ær tværtemot vad han tycker, och ændå kænna mig ælskad. Och inte behøva vara rædd før att det ska bli tjafs och bråk.
* Jag vill kunna gråta nær jag ær ledsen, skratta nær jag ær glad och skrika av ilska nær jag ær arg. Tryckt ner kænslor har jag gjort i alldeles før många år.
* Jag vill leva i en relation med ovillkorsløs kærlek, och med det menar jag att det vill inte vara i en relation dær det førvæntas något av mig. "Om du gør så, då kommer jag tycka om dig" Utan jag vill leva i en relation dær jag kænner mig ælskad, precis som jag ær, æven om jag ibland gør fel val hær i livet, har åsikter som ær tværtemot, klantar till det før mig eller bara ær sprallig och glad som jag till 99% alltid ær.
*Jag vill kænna mig trygg. Rakt och ærligt ska det vara.
* Jag vill leva i en relation med mycket værme och omtanke. Mycket kramar och långa samtal. Men med lite motstånd, jag vill inte alltid få det som jag vill.

Det ær kærlek i mina øgon.

Och så ær det så mycket mer førstås.