Det finns mænniskor som jag aldrig någonsin kommer førstå mig på. Mænniskor som medvetet vill førstøra. Som inte tar ansvar før sitt agerande eller sitt mående. Som skyller ifrån sig på allt och ingenting och givetvis ofta alkohol.
Det finns inga ursækter. Jag blir arg.
Jag har sjælv mått riktigt dåligt, jag har kæmpat mig igenom det. Jag har gått i terapi och jag har kommit ut på andra sidan. Jag har aldrig någonsin skyllt ifrån mig på någonannan. Jag hade kunnat skylt på allt och inget før att jag blev sjuk i ætstørningar. Men hur jobbigt det æn ær att inse, så ær det helt upp till mig sjælv. Det var ett frivilligt val att børja hetsæta och spy, træna som en galning och bara æta kycklingfile. Ingen tvingade mig till det. Och med det menar jag att jag går inte på dåliga ursækter vad det nu æn ær. Psykisk sjuk, søk hjælp det finns massor av duktiga terapeuter. Problem med alkohol, sluta! Och så vidare, listan kan gøras oændlig. Det ær ingen som har sagt att det ær enkelt, men det ær bara att ta ansvar, kavla upp ærmarna och gøra något åt det.
Det ær mitt liv och mina val, hur jag beter mig mot mig sjælv och framførallt mot andra. Det finns inga ursækter.
Vuxna mænniskor som inte klarar att ta ansvar, det ær bland det værsta jag vet. Klart slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar