När finns det egentligen tid för tystnad och för att tänka? Jag blir stressad till tusen när jag känner att jag inte hinner med. Jag trivs med att ha mycket att göra, att träffa människor, vara social, ge av mig själv. Till en viss gräns då givetvis.
Lugnet som jag behöver, det är så lätt att glömma det.
Jag älskar att tänka.
Sitta och fundera.
Skriva.
Fundera igen.
Tystnad.
Det behöver inte alltid ske något för att jag ska vara lycklig.
Jag kan känna mig minst sagt obeskrivligt lycklig när jag ger mig själv tid att tänka efter.
Människor är så otroligt tillgängliga idag. Det är mobiltelefoner, facebook och så mejlen också då förstås. Msn och att chatta.
Vad sker om jag råkar glömma svara på ett sms, om jag missar att ringa upp eller helt och håller glömmer bort att logga in på facebook på flera dagar. Vem har skapat den här oerhörda stressen? Är det jag själv som skapar min stress?
Ibland kan jag känna att jag vill ligga på en filt i skogen eller på fjället och vara i tystnaden!
Tystnaden går fint att dela på, inget jag behöver göra i ensamhet. Med någon som förstår att den glada Lena också behöver tystnaden för att vara lycklig utan att jag behöver förklara.
Att tänka och samtala runt tankarna, vad vackert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar