Imorse när jag vaknade hade jag fått ett brev. Jag läste. Funderade. Läste igen. Funderade. Svarade.
En mycket märklig upplevelse, eftersom jag inte förstått syftet helt och fullt, med hela jag. Fast trots det, trots allt, så tror jag att jag förstår på något konstigt sätt. Och ibland måste jag inte förstå allt som händer runt mig. Det är klart jag kan svara liksom. Det är väl bra om hon mår bra av det? Så vassego, du där ute.
Jag väljer att lämna det där. Sätter punkt. Vissa människor kommer bara förbi och lämnar små fotspår efter sig sen går de vidare.
Flyg vidare i livet på starka vingar. Släpp taget. Låt inte din energi gå till mig och det som varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar