Pengarna rinner iväg....ticktackticktack

Igår hade vi en stor shoppingdag. Effektivt och på kort tid så gjorde vi av med ganska mycket pengar. Dock betydligt mindre än om vi hade valt att handla hemma på byn.

Vi har ändrat våra shoppingvanor - numer blir det spackel, färg, osv osv osv. Kostar pengar, men det leder till att allt kommer bli toppenbra. Så väl investerade pengar i mina ögon.

Vi får hyresgäster i lägenheten ute i ladan och det ska bli jättekul, det är dock lite stressigt med tanke på att vi gärna vill att det ska bli bra. Det är ingen stress från de som ska hyra absolut inte, utan mest en stress vi själva skapar för att vi vill att det ska bli bra för dem där ute.

Fast vi måste släppa på det  - klart att det blir bra! De vet ju om att läget är som det är och att det kanske inte blir klart i tid.

Vi får köra på fram till att vi åker till Kap Verde, ja just det - semester är på gång. Behöver jag säga att det kommer bli galet skönt? Och fullkomlighet underbart?
 

En tidig morgon

Det var fler än jag på gymmet i morse. Jag har full förståelse för det, jag gillar att träna på morgonen det är lugnt och skönt där nere.

Idag fick benen sig en genomgång och axlar. Salig blandning och det kändes galet kul och skönt och allting. Många känslor. Jag ska leta fram mina gamla träningsböcker och få lite inspiration. Behöver lite nya övningar, det är så lätt att ramla in i gamla vanor.

Måla lite panel

Igår målade jag panel för brinnande livet! 

Frågelistan!

1. Vad saknas i din vardag för att du ska må ännu bättre?

2. Vad fyller dig med glädje och energi i vardagen?

3. Hur vill du förändra/förbättra dina rutiner?

4. Vad krävs av dig för detta?

5. Har du energitjuvar i ditt liv? Vilka/vem?

6. Vilken plats fyller dig med ny energi?

7. Kan du vara där oftare?

8. Om du fick plocka bort en ovana, vilken skulle det vara?

Att känna stress i vardagen...små,små, små saker som blir för mycket!

Jag är stresskänslig. Detta är ett resultat efter att ha kört mig själv i botten en gång i tiden (min ätstörning-återigen jag är så trött på att tjata om det egentligen). Skönt att den kom i så tidig ålder kan jag tänka på ibland. Fast vem sjutton är inte stresskänslig? Är det någon som trivs i all typ av stress?

Annars hade jag nog garanterat varit en av dem som gått in i väggen nu. Trots det har jag nog varit och nosat i den berömda väggen lite då och då, med pannan.

Jag har en känsla av att det hör ihop lite grann med min personlighet. Viljan att lära mig nya saker, kasta mig ut, köra på i minst 110%, nyfiken, social, " ja men självklart vill jag det".

Det kan lätt bli för mycket.
 

Det är tack och lov så att jag är äldre och visare och har kämpat. För det leder till att jag trots allt känner en trygghet i vem jag är. 

Jaja, det jag skulle skriva om var något helt annat.  

Jo vet nu hur det är, jag påverkas något otroligt av facebook och instagram. Facebook är värst och har på något sätt gjort mig till beroende. Jag försöker att sakta men säkert faktiskt ta det bort ur mitt liv.

För att jag upplever att det jag lever i och den värld jag har valt inte räcker till. För att "alla andra" gör så mycket mer och troligtvis är så mycket bättre.

Jag är nöjd med mitt liv och mina val, trots det så blir jag varje dag påmind om vad alla andra gör så känner jag en viss stress och sorg. Över att inte räcka till. Att det liv jag lever kanske inte alls är så bra som jag tror.

Knäppt hur det kan bli.

Att jag plötsligt tittar på facebook istället för att prata med min man, att jag inte kryper honom nära och kramas för att jag inte har tid för jag håller på att titta på vad alla andra gör - trots att det stressar mig. Och att jag djupt där inne egentligen inte ens bryr mig om just det. Att jag mycket hellre träffar människor, möter dem där jag och de är. Pratar och umgås. Det är ju det jag vill.

Mönster. Mönster. Mönster.

Vad försöker det här mönstret och beteendet säga till mig egentligen?

Hur tänker du och hur påverkas du av facebook och instagram?

Bada bastu

Nu börjar det ingen, bastuns tid. 

Jag har cirkelträning på lördagar i den gamla gymnastiksalen jag som barn sprang omkring i. Och efter det, så finns det möjlighet att basta. Underbart om du frågar mig. Jag är ingen som kan sitta där inne i timmar utan jag trivs bäst om det är lagom. Och lagom, det varierar varje gång beroende på dagsform.

Googlat lite och hittat en massa hälsovinster. Självklar är allt sådant här väldigt individuellt. Här kan du läsa mer om det om du är intresserad: http://www.bastubutiken.se/infosidor/Bastubadanvisningar_9

Själv gör jag endast för att jag upplever en kroppslig och själslig återhämtning och i och med det ett lugn. Riktigt skön känsla efteråt.

På lördag tänkte jag försöka ta med mig en hårinpackning. Smörja in fötter och hud riktigt rejält efteråt. Ett litet minispa mitt i alla annat.

Det finns två saker jag önskar mig i vår lada.

Ett litet gym.
Bastu.

Veckan som gått

Träningen har kommit igång igen. Och jag vill inte gå ut för hårt så jag har försökt att ta det lite lugnt. Inte bara köra på i ett rasande tempo (det är ju så kul) utan tänka smart.

Söndag. Joggade 5,5 km
Måndag: Yinyoga
Tisdag: Morgonpromenad och efter jobbet joggade jag 4 km
Onsdag: VILA
Torsdag: Joggade 6 km
Fredag: Spinning 45 min
Lördag: Cirkelträning 1,5 h.
Söndag: VILA

Vinden har vänt!

Vet ni, bara att prata om det gör att allt känns så mycket bättre. Jag använder bloggen och skriver en del, jag var bättre förr på att våga berätta precis vad som rörde sig inom mig. Nu är jag lite, lite fegare. Eller feg är inte riktigt rätt ord, utan snarare lite mer försiktig. Kanske plötsligt börjat tänka på vilka som läser bloggen och vilka av dem jag vill ska veta precis allt vad som rör sig inom mig.

Så det blir lite nertramp bara. Det duger bra det.

Och så fick jag prata lite med tjejgänget. Och vips, vinden har vänt.

Jag känner mig glad. Jag har tagit beslut som varit bra. Jag ska inte längre spela fantastiska Atarata, jag ska inte längre sitta i styrelsen till viltvårdsområdet (energitjuv utan dess like eftersom det finns en person som inte tycker om mig) och jag kommer dra ner betydligt på antal träningar jag ska erbjuda andra (för att få mer tid med mig).

Och det känns bra.

Riktigt bra.

Jag känner mig full av energi fast jag inte ens har sovit gott inatt.

Inombords så att säga.

Och jag känner mig fast besluten om att vända invanda mönster till något otroligt positivt. Så det så!

Att prata om saker

Vi träffades ett gäng tjejer hemma hos mig i tisdag. Pratade lite med varandra på djupet.

Bara det att få prata högt om saker och ting i mitt fall min jäkla "ätstörning", har gjort att jag mår så mycket bättre redan.

Och ni behöver inte oroa er jag har kontroll för det mesta. Det betyder att hetsäta/spy är en ytterst liten del av min "sjukdom". Faktiskt en promille eller så, jämfört med hur det är att kriga med känslan av att inte duga (som ett exempel).

Och för varje dag som går så blir jag både starkare, gladare och mera trygg och lugn i mig själv. Det är därför jag älskar att bli äldre antar jag.

En otroligt skön start på dagen

Vakande av mig själv innan klockan ringde, kände mig pigg. Klev upp och gick en promenad med vovven innan frukost. Härliga 40 minuter. Dusch, frukost och så jobbet. Bra start på dagen. Tummen upp för det!

Jogga!

Första joggingturen på evigheter. Igår så bestämde jag mig för att testa läget.

Ont i knät? Ja. Fast ändå helt ok. 5,5 km utan några större smärtor. Allt är relativt förstås.

Gick igenom ganska många känslor och tankar under joggingturen, det pendlade från fan va drygt, ont i knät, underbart, härligt, frisk luft, ajajaj.

Otroligt skönt att första testen ändå gick hyfsat bra.

Tidig morgonträning

Komma igång pass har startat dagen. Överkropp ca 45 min. Lycka! 

Tuff, tuffare....

En del av mig har alltid tänkt att det som händer mig, händer av en anledning. Jag har alltid tänkt att det är för att jag är stark och för att jag skulle lära mig något viktigt som just jag drabbades av en ätstörning. Jag har alltid tänkt att jag varit tacksam över att jag har fått möjligheten att bli ännu starkare. För det är genom tuffa tider som en växer, det är jag säker på.

Fast igår, då brakade jag ihop lite. Jag kände liksom att jag får nog av att vara stark. Jag har fått nog av att vara trött. Jag har fått nog av att klara mig själv. Jag har fått nog av ha ont, i kropp eller själ. Så jag brakade ihop lite. Bästa mannen, bästa mamman, bästa hunden fick trösta. Den ena på avstånd, den andra nära och den ena i knät slickandes mina tårar.

Idag vaknade jag upp och bestämde mig för att igår var igår och idag är idag. Att jag har ett val att göra dagen så bra det bara går. Att det som var igår inte behöver följa med in i den här dagen.

Och jag har känt mig lite lagom mörbultad faktiskt.

Lite så där precis som den första bilden säger. Ja, jag är stark men det betyder inte att jag alltid känner att jag förtjänar att ha ont. (kropp eller själ, välj själv). Fast nu är det som det är. Falla lite, ta nya tag och komma igen ännu starkare.

 
Och känslan att jag vill vara där för andra blir ännu starkare. Jag vet nämligen hur det är att falla. Det är därför jag tror att jag kan hjälpa andra som faller.  Jag vet allt om obalans eftersom jag själv upplever det. Livet handlar inte om perfekt balans eller att aldrig falla.

Träningsplanering eller träningsiver skulle jag vilja kalla det hela.....

Det är dax att komma igång med träningen ordentligt igen.

Tre veckor av mitt liv har gått åt till att vara sjuk. Förkylning.
Sedan förstördes två veckor av trasigt knä.
Och så en vecka älgjakt på det.

Så nu längtar jag efter att komma igång. Och vet ni, känslan av att jag bara kan välja och göra precis vad sjutton jag vill känns otroligt härligt!

Ungefär så här tänker jag att det skulle kunna se ut en veckan när jag är hemma och på kontoret. Alla mina veckor ser helt olika ut så det här är ju en dreamplan de luxe. 

Måndag: Yoga (eventuellt någon gång ibland, lunchspinning)
Tisdag: Styrka efter jobbet.
Onsdag: Styrka på morgonen, medelgympa, yoga eller ingenting på kvällen.
Torsdag:  VILA
Fredag: Spinning med jobbet och styrka överkropp. (Spinning börjar vi med nästa vecka)
Lördag: Cirkelträning och promenad/jogga/skidor/långfärdskridskor (cirkel börjar från v 44)
Söndag: Styrketräning och promenad/jogga/skidor/långfärdskridskor. Kanske boxning, eller gympa på kvällen istället.

Det enda som är mer eller mindre hugget i sten är spinning på fredag och cirkelträning på lördag. Annars är det helt fritt! Halleluja!

...

Bokat tid, finally!

Bokat tid hos vårdcentralen, jag är galet trött på att ständigt vara trött.

Tröttheten gör att jag gärna väljer söta saker och  koffein så att jag ska klara av att vara människa eller den Lena jag önskar vara. Glad, social, pigg och full av energi. Gissa vad som händer då? När jag egentligen inte alls vill äta socker? Jo mitt ätstörningsmonster vaknar till liv med full kraft och tycker att livet är härligt. Ångest, må dåligt, inte tycka att jag duger. Har vi hört det här förrut?

Börjar bli väldigt, väldigt trött på det här.

Fast nu har jag en tid hos vårdcentralen där de kan ta lite tester och förhoppningsvis så kan de hitta något som går att åtgärda.Hoppas jag. Om de inte hittar något så vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Fast det får jag ta då.

Årets älgjakt!

Vardagsrummet

Jag börjar se att mitt vardagsrum sakta men säkert växer fram. Det känns väldigt bra, jag tror att det kommer bli underbart när det är klart.

Det är det jag vill förmedla och önskar med det rummet är:

 * Ett rum att slappna av i.
* Ett rum att umgås med nära och kära i.
* Ett rum för stillhet.
* Ett rum för fest.
* Ett rum för att njuta av livet.
* Ett rum där ingen dator eller mobiltelefon kommer in i för att få bort stressnivån jag upplever att de ger(hur ska det gå?).

Lugnet som sänkte sig

Vet ni, när jag väl beslutade mig för att jag inte skulle göra en klassiker så har ett märkligt lugn sänkt sig över mig.

Jag har börjat träningsplanera, titta på olika möjligheter, pass. Vips, så var träningsglädjen tillbaka. Wiiihiiii, styrketräning igen.

Sen måste givetvis mitt knä återhämta sig först.Och det blir bättre och bättre för varje dag.

Julklappstips 2:

Det verkar som jag tycker att jag varit snäll...

Jajemen, så blir det!

Om att försöka springa ett Lidingölopp

På lördagen var det då dax.

Efter tre veckor med förkylning så var inte uppladdningen den bästa. Jag var orolig men ville prova.

Efter två mil fick jag bryta på grund av tryck över bröstet. Läkaren bad mig gå av och jag lyssnade.

Vid det laget hade jag även jätteont i knät och hade stora problem med nedförsbackarna. Det här loppet är som bekant rent backigt. Ont i knät hade aldrig fått mig att bryta, men så här i efterhand är jag glad över att jag bröt. För nu kan jag nästan inte gå på mitt knä, hur hade det varit efter 3 mil?

Besviken, många tårar, fast ändå gaska nöjd och glad. Nu blir det ingen klassiker, min kropp med de gamla skador den har - fixar inte det här. Detta var ett bra test, det fungerade inte, då släpper jag det här.

Nu kan jag återvända till att träna bara för att det är kul, träna varierat, återuppta styrketräningen. Mitt knä klarar av det. Får det variation så fixar det min vanliga vardag och min vanliga träning. Ett mil är inga problem för mitt knä, och där borde jag vara nöjd. Det räcker så.

Regndroppsfyllda fönsterrutor

Det regnar idag och det gör mig lycklig mitt i vemodet. Det passar lite in i hur jag mår just nu. Lite vemodigt så där. Förkylning i en vecka tar på krafterna och på mitt humör. Jag vill må bra! Inte hamna i " jag räcker inte till" känslan som jag alltid hamnar i när jag är sjuk. Har svårt för att känna att jag inte orkar, hänger med, ger tillräckligt.

Så känner mig lite vemodig. Lite så där lite, inte mycket direkt.

Det passar in med regn, mysyoga om en stund och en varm tekopp när jag kommer hem.

Inget tjo och tjim idag direkt.

Sådana här dagar är viktiga även de.

Underbar helg - trots allt.

Trots envis förkylning som aldrig vill släppa taget så var jag ute i skogen och lullade runt både lördag och söndag. Lördag alldeles själv, söndag med brorsan och pappas valp. Förberedelser inför älgjakten 2013. Inspektera pass och  så där. Och inte att glömma - själavård på hög nivå.

Julklappstips!

 

Vi kan kalla det kärlek vid första ögonkastet. Jag bara älskar den här stolen. Ett julklappstips, om ni hinner. Jag kan hinna före. Underbara stol!  (Psst finns på Ikea och den heter Storsele).

Plötsligt blir allt annorlunda

Min killes syster ligger på Sahlgrenska. En så kallad subaraknoidalblödning om jag förstår det hela rätt en hjärnhinneblödning. Man ska helst inte googla på det, det står inte så mycket trevligt om det.

Utan det gäller att ta det minut för minut, timme för timme och hoppas på det bästa.

Jag vill inte skriva så mycket om det, jag tycker det blir lite för privat - för någon annan liksom. Och den historien är inte min att berätta.

Det jag däremot vill skriva om återigen är det här med att leva.

Det här gör jag för att liksom för att påminna mig själv och förhoppningsvis andra (jag tror jag har några läsare i alla fall).

Livet här och nu, det går inte att vänta. De ändringar som behövs göras, gör dem nu. Det är dax nu. Inget att vänta på. Berätta för de du bryr dig om att du verkligen gör det.

Våga skratta högt!

Våga ta det lugnt!

Våga gå din egen väg!

Våga vara dig själv!

Så ungefär så. Do it!

Slita skor

Är det något jag är bra på så är det att slita skor. Jag sliter verkligen ut dem. Både under på sulan, men sen går de sönder i tyg osv också.  Jag har slitit ut mina speedcross, under sulan syns det tydligt men också hål på utsidan av tyget. Detta efter lite för mycket fjäll och stenar. Jag har verkligen älskat dem, otroligt bra fäste och lätta. Så nu är frågan, ska jag köpa nya? Eller titta på något annat istället?  Snygga färger i alla fall. Både turkos och lila är favoriter just nu. Relativt dyr sko, men med tanke på användningsområdet och att jag faktiskt har slitit ut de förra så är det kanske mycket aktuellt ändå. 

Det du ger får du tillbaka

As well....

Att glida omkring på en båt....

....i en fjord i septembersol. Inte helt fel. Solen värmde, bubbelvinet smakade gott, trevliga samtal. Kontrast från livet hemma på byn. Det är det jag gillar. Kontrasterna! 

Vårt hus!

Att köpa hus

Inte hade jag i min vildaste fantasi trott att ett köp av ett hus skulle göra så mycket med mitt inre och mina funderingar.

Fast det är något med det där.

Att köpa något stort, som bara är vårt.

Börja göra i ordning.

Skapa något eget.

Det är som en metafor för att göra i ordning och skapa sig själv. Inifrån och ut blir det i det här fallet.

Jag har en längtan efter att få fram mer av min insida.

Tillsammans med andra.

Hur ska det gå till? Jag vet inte riktigt. Jag har en idé i mitt huvud i alla fall. Det är en start. Sen får vi se vad som händer.

Oslo

Vilka minner det är som väcks till liv när jag kör omkring i mina gamla kvarter.

Igår kände jag jättekärlek till Oslo, vi var ute på båt i fjorden, åt middag på god restaurang och det var vansinnigt bra allting.

Idag är jag i närheten av där jag bodde, då när vi var tillsammans jag och mitt ex. Och det är konstigt hur sorgsen och vilken klump i magen jag får när jag åker på vägarna omkring där jag bodde. Jag mådde inte så bra på den tiden om man säger så. Det sitter fortfarande i, så här flera år senare.

Sen har jag faktiskt träffat mitt ex en snabbis idag och  hans tjej. De visade lägenheten och jag hämtade kvarglömde saker. De sista förhoppningsvis. Känns skönt. Avslut. De var jättefina tillsammans och det kändes så otroligt bra. Skönt liksom. Det är över. Har varit det länge egentligen. Ändå skönt med en bekräftelse. Jag tänkte bara; hoppas de är lyckliga. Sen vet jag att han var otrogen med henne, jag vet inte egentligen inte det mer än att jag vet det i hjärtat. Fast inte ens det gör ont längre.

Så nu är det bara att vänta ut att den här konstiga känslan försvinner när jag kör omkring. Kanske dax att byta hotell och bo på något som inte är in närheten av "den dåliga tiden". Kanske någon helt annanstans?

Kanske det! Måste undersökas lite, får se om jag hittar något som känns bättre.

En liten stilla hotellreflektionskväll.

Kloka ord:

Komma hem

Lyssnade på Kalle Moraeus idag, låten komma hem. Helt underbart.

Den får mig att tänka på hur känslan var när jag flyttade hem, hem till Äppelbo. Och hur känslan fortfarande är över att vara hemma.

Jag har bott i Sälen, Stockholm och Oslo och känslan att komma hem den är underbar.

Springa ungefär ett mil

Tillsammans med en vän har jag kutat ungefär ett mil. Himla skönt och trevligt. Hade ett behagligt prattempo. Trög start, sen kom jag igång. Betydligt trevligare och enklare mot slutet. Är det inte lite konstigt? Känner av ena höften nu, trots stretch. Märkligt. 

Trötthetskoma

Igår hade jag den tröttaste dagen på längre. Jag var så trött att jag gäspade hela dagen lång. Drack litervis med kaffe och för att överleva slängde jag i mig godis också. Jag som efter helgens bravader (40års kalas) ska tillbaka till ett mer eller mindre sockerfritt liv. Det är för övrigt skitsvårt att ta bort socker ur kosten, det finns gömt i det mesta.

Att flyttstäden var undangjord, alla saker flyttade till vår gård gjorde nog att spänningen släppte. Jag kände mig som en gammal disktrasa. Helt utpumpad. 

Igår skulle jag även ha yin yoga efter jobbet och jag längtade hela, hela dagen.

Och jag fick en härlig upplevelse. Trots enorm trötthet och stelhet i hela kroppen.

Jag är stolt över att jag:

* Lyssnar på min kropp och inte pushar den mer än jag borde.
* Jag låter mina känslor komma ut (vilket igår slutade med tårar som sakta rullade ner från kinderna).
* Att jag har förmågan att slappna av och att jag har tålamod med mig själv (hör och häpna).
* Har förmågan att hamna i dissad position och kan se ner på mig själv utifrån. (jag hamnar ofta uppe och kan se ner på mig själv) Ge mig själv det jag behöver just för stunden. Detta är så himla härligt, ni skulle bara veta.

...

Varför går helgerna så fort?

Att flytta ett bohag

I helgen har det absolut sista kommit hem till gården. Och jag och mamma flyttstädade. 6,5 timme i ett sträck körde jag och blev helt slut på köpet. Fast nu är det klart. Tänka sig. Känslan är obeskrivbar. Härligt att vara klar med det. Och det får ta den tid det tar att komma i ordning i vårt hus. Lite varje dag är planen. Inget idag är också en plan, för idag är det yinyoga efter jobbet.

Underbar dag i fjälllen....

Mitt i en flytt

Semestern är slut för länge sen känns det som och jag är tillbaka  på jobbet. Dessutom är jag och min man mitt uppe i en flytt. Nytt hus. Eget hus. Vårt alldeles egna.  Det är därför det är dött här. Så, då vet ni.

Meditera - underbart!

Mediterat idag, endast 10 min men oj va underbart! 

Skogens skatter!

Jag har semester!

Jag har varit oändligt trött de första dagarna. Fast stunder i skogen är så oerhört sköna och välbehövliga. Och känslan av att fylla frysen med skogens skatter gör mig väldigt glad! 

Bara för att jag kan

Och för att det får mig att må galet bra. Och förbannad. Jag blir så när jag börjar bli trött och sliten.

Vi gick uppför Hunflen igår, en skidbacke här hemma i Äppelbo jag och mannen i mitt liv. Med stavar. Upp och ner. 3 gånger blev det. 

Och jag var glad och förbannad om vartannat.

Stackars man som får stå ut med mig.

Nedräkning

Lunch på jobbet. Sedan några timmar till och sen kära ni, så blir det semester. Bara två veckor fast två veckor är bättre än inga veckor. Och så efterlängtat!

Jag är lite extra funderig idag: