Det är så himla vackert just nu...

Det har äntligen börjat bli lite kallt och i och med det så blir det så oerhört vackert. Jag älskar att bo här och jag verkligen älskar naturens skiftningar.

Väntar fortfarande på snön, men har i och med kylan nu fått förhoppningar på att det kan bli långfärdsskridskor till helgen om isarna får några dagar att frysa till. Då vill jag inte ha snö.

 Från söndagens promenad med vovven, när solen sakta började gå ner och allt blev plötsligt krispigt och vitt.

 Från måndagens biltur mot Oslo. Jag körde fram och tillbaka, enkelresa är 28 mil. Det är viktigt att se det vackra och stanna upp för en stund.

Utanför kontorsfönstret i morse. Vackert eller hur?  

Pepparkaksnötter!

Alltså, dessa godingar kan jag varmt rekommendera.  

Till en skål:

300 g blandade nötter och mandel tex cashew, hasselnötter, macedamia och mandel. 

1 liten äggvita

1 1/2 msk farinsocker

1 tsk garam masala 

1 krm  malen kanel

1 msk vita sesamfrön

Rosta nötterna i en torr stekpanna under omröring, ca 5 min. Låt svalna.

Vispa äggvitan i en skål till ett lätt skum. Blanda övriga ingredienser i en annan skål. Vänd ner nötterna i äggsmummet och sedan ner i kryddblandningen.  Bred ut nötetrna på en plåt med bakplåtspapper. 

Rosta i ugn 175 grader i ca 10 min. Låt svalna. Smaka av med flingsalt vid behov. 

Så gott! 

Jetlaggad!

Då är jag tillbaka hemma efter 15 dagar ute på vift.

Bahamas, Key West, Miami, Everglades, Fort Meyers har bland annat stått på schemat. Varmt och skönt och härliga minnen för livet.

Jetlaggad deluxe - så behöver komma på benen igen för att få mer energi över.  Fick sova inatt i alla fall, så hoppas att vinden vänder.

Återkommer med bilder.....

Mörkret där ute!

Ungefär från augusti och framåt så lever jag med lite extra glädje. Jag vet inte om det faktiskt är så, det känns bara så. För jag gillar det liksom, ni vet hösten alltså. Känns det tjatigt?  Känns som det är många som har det så. Jag älskar krispigheten, älskar färgerna, älskar lukten, älskar mörkret, älskar lugnet där bakom allt det andra. Hur naturen gör sig klar för det som ska komma.

Om jag riktigt tänker efter så är det ju faktiskt så att jag gillar vintern också och våren. Och sommaren. Skönt att inte behöva välja.

Idag har jag startat dagen tidigt, klockan ringde tjugo över fem och jag kastade mig upp. Och klockan sex startade jag bilen mot Oslo. Sen har jag haft möten förstås, jobbrelaterade. Sedan hade jag kunnat köra hemåt, men jag valde att vara klok och stanna kvar.

Det är inte helt hälsosamt för kroppen att köra så mycket i bilen på en och samma dag. Jag valde istället att ta en promenad i mörkret. Lyssnande på podcast. Frisk, klar luft. Lite tankar rörde sig runt i huvudet när jag ensam gick där i mörkret, tänk om något händer. Jag har nog läst lite för mycket deckare (haha). Det prasslade så himla högt också av lönnlöven som ramlade ner till marken. Det tog ett tag innan kroppen och hjärnan förstod vad det var som lät.

Innan promenaden satt jag på hotellrummet och kände nog att - "nä jag skiter i den där promenaden". Sen valde jag att tänka, "jag går en liten promenad och väljer själv hur långt jag vill gå", Det är liksom en mindre tröskel då, sen när jag väl kom ut så var det liksom inga problem. Första stegen var ju lite kämpiga, när regnet nådde mitt ansikte där i starten och vinden ven. Fast sen så, då var det helt enkelt livsviktigt. Bra för kropp och själ.

Det blev nog en timme eller lite längre. Inte så svår att motivera sig när en väl startar. Det börjar med ett litet steg.

Så letar du efter motivation? Börja först, sen kommer den......

Träna styrka!

Jag älskar att styrketräna. Jag får ett lyckorus och en känsla av kontakt med min kropp som jag aldrig får med någon annan form av träning. Och nu pratar vi styrketräning med max 5 repetitioner. 

Jag och min sambo har börjat med stronglift (Tack Jeanna för det), och ärligt talat så älskar jag det redan. Vi har bara kört tre pass än så länge. Längtar efter nästa pass.

Jag är ganska bra på att vara relativt stark, det är ingen överraskning för mig. Sedan har jag på något sätt under vägen bestämt mig för att jag ska bli bra på andra områden också och lagt fokus där och inte på styrketräningen. Nu när jag är igång med detta, så känner jag ett lyckorus. Att göra något en är bra på, det är så härligt. Får se hur länge jag tycker jag är bra dock, för sakta men säkert närmar jag mig vikter som kommer bli riktigt utmanande! 

Här kan man läsa lite mer om det: Stronglifts. Vi har laddat ner appen och det gör det hela kul och enkelt. 

Nu är det fullt fokus på det här fram till jul i första hand (det kan bli lite paus under USA resan dock) och förhoppningsvis fortsätter vi efter jul också. 

Jag känner mig galet laddad för det här. Fan va kul liksom! 

Hamar it is

Oj, vad jag inte hinner med att skriva. Eller jo, det skulle jag göra om jag ville. Fast jag prioriterar annat just nu. 

Jag prioriterar att försöka hitta en balans mellan jobb och fritid och att liksom klarar av att släppa jobbet när jag inte är där. Funkar skitbra emellanåt och mindre bra emellanåt. 

Givetvis så har det tagit hårdare än vad jag trott också det här med att jag har fått ett namn på mitt onda. Det har tagit lite tid och kraft att landa i det. Fast jag har ju inte landat, så nu småljög jag lite. Jag är väl på gång att landa lite i det. 

Nu är jag i Hamar i Norge och laddar för mässa i två dagar, storhusholdningmässa. Första gången vi är med på en höstmässa. Det är ju inte direkt vår högsäsong just nu, med tanke på att vi framförallt nischar oss mot glass. Fast nu blir fokus lite mer på kaffedrinkar, dessert och så vidare. Så det ska bli spännande att se lite hur det fungerar och om det blir full fart, intresset hos kunder och så vidare. 

Tyvärr är det så den här gången att jag nog tyvärr inte kommer att uppleva Hamar så särskilt mycket. Utan det blir att röra sig från hotellet och mässområdet, det är så det brukar bli när det är tal om mässor. Tiden räcker inte till något annat än det så att säga. 

Riggat klart i alla fall, nu ska jag jobba lite med övriga saker och sen en middag mot kvällningen. Spännande liv det här! 

Svammel och annat på en trött torsdag...

Det är ju så ibland att livet liksom ruskas runt och att det händer saker utanför ens egna kontroll. Vissa saker påverkar en även om det inte är just i ens eget liv det händer (dvs. mitt eget). Fast när det är alldeles bredvid är det ju faktiskt omöjligt att inte påverkas. 

För att man bryr sig helt enkelt. 

Det här samhället vi har byggt upp jag undrar ja, om det alla gånger är så frisk? För hur kan det annars komma sig att vi behöver bedöva oss med olika saker?  Socker, droger, alkohol, galet mycket att göra och så vidare och så vidare. Det tar inte slut, tror vi alla har en strategi och en plan mer eller mindre medveten för att liksom lugna ner och lindra allt annat som händer. Vi självmedicinerar på de mest konstiga sätt. 

Och så plötsligt så kan det ju bli en del av en. 

Som det blev med min ätstörning.....Det började som ett sätt att få bukt med min ångest (vilket jag då inte alls var medveten om) och så vips så tog det över hela mitt liv. Så fort jag drabbas av obalans idag och lite ångestrelaterade känslor -min första tanke och min autopilot vill hetsäta och spy. Det är sjukt. Jag anser mig idag vara frisk och ändå så dyker det upp. Så där som en nykter alkoholist kan jag tänka mig. Skillnaden är väl att mat och så, det finns hela tiden och är något jag måste relatera till hela tiden. 

Jag vill dock bestämma över mig själv och mitt liv, inte låta något annat ta överhanden igen. Så jag väljer annorlunda idag. Ibland har det givetvis hänt att jag liksom skiter i allt och liksom bara kör (lugn vänner och familj, vi pratar vääääääldigt sällan), som ett återfall kan man säga. Det är en stor sorg, fast mest blir jag så fruktansvärt besviken på mig själv - det är ju faktiskt jag som tar valet. Fast jag vet ju även vad jag vill uppnå med det, uppleva känslan precis efteråt när allt känns lugnt! 

Fast sen när lugnet lagt sig så kommer ju besvikelsen förstås. 

Whatever happens, you´re responsible. If it doesn´t happen, you´re responsible. Det är ju så, det är mitt eget ansvar. Ingen annans. 

Fast efter besvikelsen, vad kommer då? Jo det är då jag bestämmer mig för att jag kommer klara det nästa gång. Jag har valmöjligheter hela tiden och jag vill må så bra det bara går. 

Idag är jag ju så himla mycket smartare än då, jag har massor av andra strategier som gör mig lugn jag behöver inte den invanda vägen. 

Och sen inser jag att jag, jag har ju ganska lite att brottas med i mitt liv. Om man jämför sig med andra. Ser sig runt lite och inser att ja, livet är ganska härligt ändå. Vi vet aldrig vad som andra människor bär omkring med och på. Frågan är ju bara hur de reagerar på det som händer dem. Fast det är ju deras ansvar.

De säger ju det; "life is 10% of what happens to you and 90% of how you react to it". 

En av de fina sakerna  är att jag upplever att vi ändå kommer varandra närmare jag och min sambo. På något sätt så leder alltid något negativt till något positivt. Det är fint att tänka på när det kör ihop sig lite. 

Dax för älgjakt

Det närmar sig med stormsteg, på måndag är det återigen dax för härliga dagar i skogen. Här är några bilder från tidigare år. Åh, vad jag längtar! 

Dagens kloka!

Förkylningstider!

Jaha då har även jag drabbats av förkylning. Hela byn verkar ha drabbats i omgångar. Som det brukar vara på hösten.

Jag är hemma idag från jobbet och vilar, sover och fyller kroppen med goa saker (förhoppningsvis).

Dricker en smoothie nu, full av lite olika saker som jag tror kan vara bra för kroppen just nu.

Jag har mixat apelsinjuice, hallon, bladspenat, smoothie boost från Renee Voltaire, riven ingefära, juice från 1 st citron, 1 st lime och 1 st apelsin.

En kick. Lite surt tror jag, smaklökarna är ju inte helt hundra så att säga. Jag skulle nog söta lite med honung i så fall.

Prova, jag gillar det! (tror jag...med tanke på smaksinnet)

En etikett helt enkelt!

Jaha, då har jag fått en etikett och en diagnos.

Som känns liksom som jaha, fast det är väl i alla fall ett tecken och en etikett på att jag faktiskt har ont i kroppen.

Och ja, nu får jag försöka hitta min väg i det här. Fibromyalgi liksom.

Ja, vad ska man säga. Det är liksom inte så himla kul, fast egentligen är det ingen skillnad mot hur det varit tidigare. Det vill säga innan jag fick diagnosen.

Det gäller nu för mig att hitta en väg som fungerar i mitt liv, hela mitt liv. Det vill säga, lära mig att balansera och ta konsekvenser. Det vill säga, om jag gör det här så kommer jag få så här ont, är det värt det? Eller ska jag minska lite på det jag vill göra, för att få lite mindre ont, osv. osv?

Och eftersom jag fått höra många gånger; hur kan du träna så mycket som har så ont i kroppen? Avdelning "är det verkligen bra att träna" eller "har du verkligen ont", så frågade jag experten på området. Det vill säga reumatologen, och fick till svar att träna är bara bra. Fast det viktiga är att hitta balansen, så att jag inte övertränar en bra dag (en dag utan så mycket ont) och får jätteont efteråt. Utan att jag lär mig känna min kropp.

Och att det faktiskt inte är farligt att göra saker som gör att jag får ont, det kan inte på något sätt farligt. Utan mer en fråga gällande, hur mycket ont vill jag ha?

Min läkare sa även att med alternativen som undersöktes, det vill säga ledgångsreumatism och artros så var det här den mest positiva diagnosen. Med tanke på att de två andra faktiskt bryter ner kroppen ordentligt och ofta är förknippat med ganska hård medicinering. Ganska stora inskränkningar i vad man klarar av.

Läs mer här: Fibromyalgi
Fysisk aktivitet ökar välbefinnandet: här

Det var en del tårar på måndagen efter att jag fått diagnosen, för det kändes så JÄKLA sorgligt att få en kronisk diagnos.

Nu känner jag mig fast besluten att inte låta det här ta över mitt liv. Det är bara en etikett, den definierar inte mig som människa eller person. Och precis som med ätstörningen så kommer säkert även det här att leda till något positivt för mig. ¨

Och ja, jag kommer säkert att irritera och göra folk förvirrade. För jag kommer visa att det går, trots att det gör ont. Och jag kommer jobba för att hitta min smärtfria väg också förstås, men smärtan ska inte hindra mig. För vet ni, jag tänker leva! Jag tänker med hjälp av inställning och min väg, kanske krossa och ta död på en del "det går inte inställningar". Och precis som med allt, så är det bara jag som vet och kan ha åsikter om hur jag väljer att leva mitt liv. Inget kan stoppa mig!

Utan här är jag och jag har ett liv att leva!

Träna på hotellrum

Ett kort effektivt pass på hotellrummet fick starta den här dagen.

Knäböj

Utfall med bakre ben upp 

Rygglyft

Armhävning

Dips

Mage (ligg på rygg, gå upp i en crunch och sträck därefter ut varannat ben - helt tappat namnet på den här övningen ) 

Varje övning körde jag 60s, 15s vila, 45s, 15s vila och slutade med 30 s och 15s vila. Därefter övning nr 2 osv. 

Det regnar och regnar!

Igår så kröp vi in i gympasalen och körde ett kettlebellspass, det regnade precis hela dagen så det var väldigt skönt att kunna vara inomhus.

Här kan du läsa mer om det om du är intresserad av det: Kettlebellspasset!

Idag fortsätter regnet.

Ganska skönt faktiskt, att sitta här inne i värmen och se det skvala där utanför. Himla skönt att träna ute i regnet också, eller hur?

Regn är himla mysigt!

Hösten "the Lena way"

I stora drag så kommer det här att hända under hösten:

* Förberedelser inför älgjakt, dvs. jag ska ut i skogen och inspektera mina tilldelade pass. Kolla vart mina passgrannar sitter, ut med ved, ta bort lite sly och så vidare. Skjutbanan och öva hör också till, måste känna mig trygg med att jag träffar (annars skjuter jag inte, så enkelt är det).

* Älgjakt - ja här där jag bor så är tideräkningen före och efter älgjakten. Det gäller även för mig, jag har de sista var är det nu 8 åren varit med och jagat älg. Älskar lugnet, naturupplevelsen, spänningen och känslan av att veta vart min framtida mat kommer från.

* Hamam med svägerskan, någon gång i höstrusket.

*  I November blir det en vecka tillsammans med mitt jobb i och omkring Bahamas. Roger ansluter sedan och vi får en vecka tillsammans att utforska Florida.

* Föreläsning "Släpp loss din inre kraft" i början av Oktober.

* 40 års kalas för en god vän.

* Umgås med tjejgänget (som träffas lite då och då och pratar om livet), en hel dag!


Mycket att se fram emot med andra ord.

Plötsligt så händer det!

Vi har haft en härlig semester, tänka sig att vi lyckades pricka in 3 veckor med endast en dag utan sol. Måste vara något rekord eller så?

Här är bilder från en av de riktiga höjdpunkterna för oss under semestern.

Städjan och det oväntade frieriet!!

 Underbar dag för en liten fjälltur. Vi har ju inte direkt långt bort, så en dagstripp är fullt möjligt. Cirka 2 timmar med bil så var vi framme i Idre. Lättgånget och soligt. Kunde inte bli bättre! Vi valde att gå den något längre leden för att få så mycket "fjällkänsla" som möjligt.

Dock är det ganska brant på slutet, skönt att få upp pulsen lite. 

 Uppe på toppen!

 Pussar!

 Stenigt uppe på toppen.

 Nisse hade span på en ren där nedanför!

Plötsligt så sker det jag aldrig trodde skulle hända, Roger friade! Eller ja, det hörde inte jag för jag blev så chockad att jag liksom inte förstod något.

Jag satte på mig ringen i alla fall.....

 Sekunder efter frieriet, så inser jag att ringen är lite för lite. Så jag kämpar och kämpar för att få av den av fingret och vips så flög den iväg i stenramlet. Här letar min bästa vän efter den, riktigt Sagan om ringen moment...*my precious*  Han hittade den!! <3 p="">

 Här är när chocken lagts sig, jag var tvungen att ställa fråga "jag sa ja va?"

Sen ville Nisse vara med och dela stunden :) Min lilla familj!! 

Nedräkningen har startat

Sista arbetsdagen på en stund....tre veckors semester närmar sig med stormsteg! Wiiiihiiii! Bara att försöka få denna redan "semesterklara" hjärna att samarbeta en dag till!

Välkommen på Trollbröllop!

Det ideella arbetet är liksom något var och varannan i min by gör. Det hör liksom till här på landsbygden. Om något ska hända, då krävs det liksom att alla ställer upp. Och folk ställer upp i Äppelbo!

Nu närmar det sig vårt årliga bygdespel där jag är inblandad. Tidigare har jag varit skådis och stått på scen, något jag verkligen älskar. Men det tar så extremt mycket tid, och i kombination med mina allergier - så tvingades jag inse att jag inte orkade. Så nu jobbar jag med spelet ändå, fast bakom scen i en liten grupp som jobbar med Trollbröllopet. Själv så har jag fått titeln och arbetssysslan marknadsföring.

Trollbröllopet är ett fantastiskt bygdespel som i år firar 80 år. Det är i jämförelse med många andra bygdespel, lättsamt. Många av de gamla bygdespelen har ofta en religiös undertoner, här är det något helt annat. Det är levande djur och flera generationer med på scen. Bygdespelet bygger på en sägen om hur Äppelbo fick sin brudkrona från trollen.

En ensam fäbodkulla, som uppvaktas av friare från olika håll. En som har hennes hjärta, en från grannsocknen med pengarna och så den giftasugna trollsonen. Vem kommer vinna, blir det ett Trollbröllop?

Har du inte sett det så rekommenderar jag det varmt.

Här kan du läsa mer om Trollbröllopet

Nu har det gått en vecka

Och ja, känslorna och tankarna har väl landat lite.

En "diagnos" men som ej är bekräftad ännu, fibromyalgi.

Först var jag väldigt lättad över att doktorn faktiskt trodde mig, säger inte det ganska mycket om sjukvården? Att du blir lättad och glad över att doktorn faktiskt tror på dig och det du upplever?

Sedan när hon började prata om det som hon tror är den diagnos jag kommer få, så blev jag helt tom. För vad nu, det skulle ju inte vara fibromyalgi liksom. Det skulle vara något som går att behandla, något med enväldigt positiv framtid. Fibromyalgi är mer eller mindre kronisk (det har dock visat sig att ungefär 20% av de med en lindrig form - blir bra).  Hur kul är det liksom?

Här kan man läsa mer om Fibromyalgi. Jag känner igen vissa delar av det som står om och kring fibro, men vissa delar är för mig helt okända. Så ja, vi får väl se vad alla prover visar.

En diagnos i sig gör ju ingen skillnad på hur ont jag har i min kropp. Min förhoppning var ju att få en diagnos för att enklare hitta en väg som gör att jag mår bättre. Om det blir en diagnos som mer eller mindre är kronisk, så ändrar det ju inte något. Då blir det som det är idag, att jag får hitta min väg och mitt sätt att lära mig leva med att "ha ont". Kanske det blir enklare att prioritera annorlunda? Vad vet jag.

Kanske kommer göra enklare och klokare val i framtiden, göra mer saker som får mig att må bra för att kroppen så tydligt berättar, när jag inte lyssnar, genom att få ont.

Nu har jag liksom som vanligt tvingat mig igenom dagarna ändå på något sätt. Liksom bara kört på. Och visst det är bra, jag tror inte på att det blir bättre av att lyssna för mycket heller. Inte låta det onda begränsa sig. Däremot så kanske jag skulle bli betydligt bättre om jag gjorde andra val, tog det lite lugnare osv? Göra tvärtemot det jag normalt sett gör och se om det gör någon skillnad. För om jag inte provar andra strategier så vet jag bara hur det är när jag gör som jag gör just nu. Kanske det är dax att tänka annorlunda helt enkelt.

Sanning om mig!

“Tell me and I’ll forget. Show me, and I may not remember. Involve me, and I’ll understand.” – Tribe Unknown

Jag i ett nötskal :) 

Endorfinpump och glädje!

Så glad över min möjlighet att leda några träningar varje vecka med gänget. Öppet för alla förstås, men det är klart att det alltid blir några som kommer mer ofta än andra - järngänget!

Igår körde vi ett kettlebellspass på gården hemma. Blev riktigt bra träning i duggregnet.

 Uppvärmning först med lite olika övningar för att komma igång i kroppen.

Sen var block 1:

* Enarmsving
* Clean&Press
* Bicepsving
* Enarmsrodd
* Tripple X

Och här körde vi 40, 30, 20, 10. Det vill säga på första rundan 40 rep/övning och andra 30 rep/övning osv. Så sammanlagt blev det 500 reps. Kände oss skönt möra i överkroppen efter det där.

Avslutade med en liten benfinal.

* Grodhopp ca 25 m - sprint tillbaka
* Utfallshopp framåt  ca 25 m - sprint tillbaka
* Split knäböj ca 25 m - sprint tillbaka
* Groddhopp bakåt 25 m - sprint tillbaka.

Och alltså, vilken mjölksyra det blev i benen. Haha, helt galet. Skön avslutning!

Hade ju tänkt att ha några fler övningar, men igår var jag tydligen tidsoptimist - så det får bli en annan gång.