onsdag 13 maj 2009

Så det så

Jag känner mig lite vimmelkantig av trötthet och skönt avslappnad av en lång promenad med prat och fika. Mysigt som sjutton. Vi har diskuterat allt möjligt mellan himmel och jord. Wenche åker utomland imorgon och jag är inte alls avundsjuk, inte alls. Eller jo det är klart att jag är. Men det kommer, det kommer. Allt har sin tid.

En av de saker jag funderar över så här i vimmelkantigheten är det här med att alla är så olika och har sin egen historia. Och det är kanske något man bör tänka på när man träffar någon ny. Att man aldrig vet, vad som hänt i den människans liv förrut. Du har egentligen ingen aning och ingen som helst rätt att dömma.

Känner mig ödmjuk inför det här.

Alla människor kämpar på, på sitt sätt. För en del kan det vara övervikt, en del kan ha en jobbig barndom, trubbel i hemmet, alkoholmissbruk eller kanske en ätstörning, och det finns så mycket mer.

Det är inte många som går genom livet utan motgång.

Men jag tror på: "de vackraste blommorna kräver en skogsbrand". Så det så.

2 kommentarer:

Z sa...

Ditt inlägg är väldigt vackert. Kram

Lena sa...

Tack tjejen va glad jag blir :)