fredag 1 maj 2009

Tid

En kompis sa till mig att Lena låt dem inte ta din tid. Det är något som gör att de tror att deras tid är viktigare än din.

Givetvis pratade vi om killar, grabbar, män, vad vi nu väljer att kalla dem. Vi skulle nog kunna kalla dem, de vi inte kan vara utan.

Men jag funderade lite runt det där och jag tyckte det var så bra. För om det inte känns riktigt bra, varför låta de ta av din tid?

Jag börjar bli duktig på att läsa av, jag har inte varit det tidigare. Blivit sårad och ledsen och inte förstått att de visar de ganska tydligt även om jag önskar de kunde vara raka och ärliga och bara säga som det är. Det kan vara små saker som att han inte skickar svar på sms, eller svarar många timmar senare (hade han varit väldigt intresserad så svarar han direkt, det tar två sekunder). Det kan vara konstiga ursäkter. Ja inte vet jag, jag är inte direkt någon expert på det här. Men jag börjar bli bättre, sakta men säkert. I mitt liv, det som fungerar för mig kanske inte alls fungerar för dig.

Jag försöker se mig själv som skitbra och då ska jag ha en skitbra karl. Så är det bara. De som inte ser mig och tycker om mig, varför offra tid på dem? Finns ingen anledning.

Men givetvis så ramlar väl jag också dit och har gjort det massor av gånger. För jag vill så gärna att det ska vara så där som jag hoppas på. Och det gör mig lite blind för det som faktiskt är verkligheten.

Jag brukar hoppa in i relationer "korta och långa", det får oftast bära eller brista. Och som vanligast så slutar det med magplask men jag reser mig upp fort som attan. Vägrar ligga kvar där nere.

På slutet har jag varit mer försiktig, inte känt igen mig själv riktigt. Och jag tror att det har att göra med att jag börjar läsa av. Jag orkar kanske inte mer magplask, för det är ju verkligen att ge av min tid. Min största rädsla är att jag ska bli så försiktig att jag inte ser eller vågar släppa in, när rätt man bankar på.

Som jag sagt länge nu, hellre själv och må bra än att ge mig själv och av min tid till de som inte förtjänar det.

Fast åååååh vad jag skulle vilja bli kär, med buller och brak. Så klart. Alla söker kärlek.

1 kommentar:

annso sa...

Jaa.. jag är också rädd för att "bli rädd" och lite på grund av det så tror jag att man hastar in i saker lite för fort ibland. För att man inte vill spilla någon tid.

Så det blir så himla dubbelt! Man vill inte att dom ska stjäla ens tid, och man vill ändå inte spilla massa tid på att träffas över en fika 100 gånger när man kan ta några kliv framåt.

Bläää! Om det bara kunde snubbla någon framför fötterna på mig.