Jag är en typiskt kvinna som kanske inte alltid gillar att klä mig kvinnligt. Om kvinnligt betyder klänning, kjol, höga klackar, spets och allt möjligt krusidull. Jag gillar att klä mig i jeans och en tröja, eller så slår jag på stort och sätter på mig en tunika. På jobbet är klädskoden, träningsbyxor och en piketröja. Ja ni hör ju, jag trivs även där. Enkelt och sportigt eller lite lagom kvinnligt.
Jag trivs bäst nere på marken, även om jag faktiskt då och då sätter på mig skor med klack. Några få gånger om året skulle jag vilja påstå.
Jag tycker att sminka sig och att hålla på att fixa med håret är urtråkigt. Men kan ibland försöka mig på en liten Lena piff och bli ganska nöjd med resultatet. Förvånad över att det tar sådan tid och att vissa i min närhet lägger ner stor tid på detta.Vart kommer den tiden ifrån?
Jag har inga som helst problem med att det är så här, jag trivs.
Med detta som bakgrund så har en liten fundering kommit fram. Vart sjutton kommer mitt intresse för väskor ifrån? Jag menar de väskor jag kan bli förälskad i kommer jag ju aldrig egentligen kunna använda för de passar liksom inte ihop med resten. Vilket i och för sig är ganska bra, då köper jag de aldrig.
Jag menar, skulle det funka med en sådan där supertjusig läderväska till mina gamla joggingskor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar