....hur det är att vara jag.
Hur det är att vara en sådan där person som tycker att det mesta är skitkul, som tycker att livet är fantastiskt härligt och som kör på glad och lycklig. Som har galet svårt att säga nej, till något. Det är ju så kul, med allt.
Som plötsligt bara pang, blir sjuk igen, igen&igen, känner sig STRESSAD, hinner inte med att ta hand om sig själv.
Där är jag.
Just nu.
I del två.
Jag vet precis vad det är jag behöver och hur det borde vara. Sen så drar det bara på allting runtomkring och så vips så dras jag med. Och tycker det är skitkul, minst utsagt. Jag älskar fart och fläkt och massor av saker att göra.
Sen händer något, jag glömmer bort att sova som jag borde. Jag glömmer bort att ta det lite lugnt och jag glömmer bort att andas. Jag glömmer bort att vara snäll mot den människa som ska betyda mest i mitt liv, jag själv.
Så planen för resten av hösten är helt klart:
Mer kärlek till mig själv.
Därför sitter jag hemma och jobbar idag, jag behövde en sovmorgon och jag behövde slippa resan. Jag jobbar minst lika bra här. Så det är jätteskönt. Ett steg i rätt riktining.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar