Vi pratar olika språk det är ju så otroligt enkelt. Det som är självklart för mig är inte det för honom och tvärtom. Och när det är svårt att förstå varandra så blir det missförstånd, och det leder till ilska. Jävla idiot. Jag skulle hämta grejer idag, så att vi var klara med det. Saker som blivit kvar. Av dessa saker så har jag saknat några gardiner som jag var så glad över att få tillbaka. Gardiner, ja jag vet. En liten sak här i livet men ja.
Hur som helst så är det ju så att exet inte tycker det här är ett dugg viktigt och trots att han vetat om i flera dagar att vi skulle träffas, sagt att allt var ok han hade koll på grejerna så vad tror ni händer? Han letar efter gardiner, stressad, blir förbannad, tycker att jag är en idiot som inte tagit med mig dem när jag flyttade. Jag ville hämta gardiner, ringde och mötte en arg röst i telefonen. En röst som säger att det blir inga jävla gardiner.
Och så, där var bråket igång. Vi pratar inte samma språk helt enkelt. Det är som jag pratar svenska och troligtvis blir det något afrikanskt språk när han lyssnar för inget går fram. Så jag sa: jag orkar inte att träffa dig. (Han var så jäkla sur). Han lägger på luren.
Så där ja. Vuxet. Det är så vi funkar, vi drar fram våra värsta sidor i varandra. Alltid. Tack och lov att det är över.
Nu skiter jag i de där jäkla grejerna. Jag får väl sy nya gardiner. Jag borde vetat bättre. Vi ska inte ha med varandra att göra, iaf inte när någon förväntar sig något. Framförallt inte när JAG förväntar mig något, för det har aldrig någonsin blivit som det har blivit sagt.
Aldrig någonsin. Jag vet inte hur många tårar jag gråtit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar