Om dåligt samvete.

Jag har dåligt samvete, för att tiden och allt jag vill inte räcker till.

Eller ja.

Så här är det.

Vi är ett gäng tjejer som har lovat varandra att vi ska åka på tjejresa varje vår. Förra året var vi på spa resa till Riga. Det här är ju givetivis otroligt kul, att umgås med barndomsvänner, äta gott, skratta och allt vad det nu är.

Nu är det så här att jag har det relativt stressigt under våren. Ja ärligt talat så är jag nästan inte hemma. Så tanken på en resa under våren har inte känts lockande.

Bara för att jag hela tiden packar väskan, reser med bil, flyger, packar upp, sover på massa olika hotell, äter hotellfrukost hela tiden, stressar under helgerna för att hinna tvätta och umgås.

Jag längtar efter att bara vara hemma.

Så efter mycket om och men och efter att få hört "jamen vi har ju sagt att vi ska resa under våren"  - jo tack för den, jag trodde inte det var hugget i sten. Så jag tog beslutet att jag inte hänger med. Duktig flicka.

Och samtidigt som beslutet var så oerhört skönt att ta så har jag drabbats av dåligt samvete. Fast jag kan inte ansvara för andra utan jag måste ta ansvar för mig själv. Och ta hand om mig själv.

Det är väl klart att jag vill resa till London.
Det är väl klart att jag vill på tjejresa med mina barndomsvänner.

Så klart.

Det handlar inte om det, det handlar om att inte gå in i väggen.