Har hittat till en härlig blogg där det ställdes frågan: Har du höga krav på dig själv? Varför och i vad?
Ja jag har högra krav på mig själv gällande precis allt. Jag har dock börjat släppa taget mer och mer.Skön känsla.
Har haft enorma krav på mig själv. Därav en ätstörning till exempel. Det hänger ju lite ihop det där. Kontrollbehov, vara duktig jämt och sånt där.
Jag har när jag tänker efter blivit så oerhöt mycket bättre på att bara vara jag. Att ta de lugnt och inte få ångest. Att acceptera att jag inte alltid klarar av allt. Ibland är det bättre att be om hjälp släppa taget och bara vara. Att faktiskt inte känna skuld. Eller känna på det en stund, ta ett val och gå vidare.
Det betyder inte att jag alltid gör rätt och att det aldrig bilr fel. Det betyder bara att jag blir bättre för varje dag att vara snäll mot mig själv. Att vara snäll mot andra brukar inte vara något problem.
Förrut var jag expert att sätta enorma krav på mig själv, jag var så rädd att misslyckas och inte leva upp till förväntningarna. Vilka? Jo mina egna. Misslyckande leder till ännu högre krav, som leder till ännu mer misslyckande. Det där är så galet som det kan bli. Och mitt där i så fortsätter livet precis som vanligt runtomkring. När en själv tävlar mot sig själv på det där viset att det bara blir negativt. Öser på, stångar huvudet mot väggen och bara kör. Inte helt sunt.
Sänka kraven, förväntningarna till en rimlig nivå? Kan det vara där nyckeln ligger? Hur tänker du?
Min plan är att:
Fokusera på vad det är jag vill uppnå med saker, vilket tillstånd vill jag ha? Att börja där. För att sedan bestämma vad som ska till för att uppna dessa tillstånd och sedan göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar