Igår kom jag hem så himla sliten och trött.
För det första så var det en trafikolycka och i och med det en stängd väg. Det positiva med det var att att jag svängde förbi hos min underbara mormor. Fick dricka en kaffekopp i hennes lilla kök och prata lite. Hon hade givetvis pyntat till advent och plockat fram sina hundratals tomtar. Goa mormor! Det är så himla mysigt att vara hos henne, det som händer varje gång är att jag blir så galet trött. Det är som att jag verkligen känner mig trygg och lugn och helt avslappnad. En fin stund en torsdag kväll.
När jag sedan kom hem, nästan 1,5 timme senare än vad jag normalt kommer hem så var jag inte direkt pigg och alert. Kände bara för att slå mig ner i soffan och bara slappa.
Fast när jag klev ut ur bilen hemma, och kände den härliga krispiga luften (den som blir när det är några minusgrader) och såg frosten i gräset på gräsmattan. Så tänkte jag att, nja jag tar och joggar en liten vända i alla fall, kunde liksom känna in i själen hur bra jag skulle må, under tiden och efteråt. Längtan efter frisk luft och lite rörelse tog överhanden.
Så jag bytte om, tog med vovven och så drog vi iväg i en långsam mak.
Efter 10 min jogging så blev det lite intervaller där på den sandiga vägen i mörkret i skogen. Totalt svart runtomkring. Pannlampan gjorde sitt jobb. Lite svårt för fötterna eftersom det var frost skorpa på sanden, så det blev lite vingligt. Fast det funkade bra trots allt.
Så det blev 2 st 30s, 2 st, 60 s, 2 st 90 s, 2 st 60 s och så avslutningsvis 2 st 30 s. Med 30 s vila mellan. Gick jättebra!!
När jag sedan joggade hemåt, så upptäckte jag att min högra vad gjorde lite ont, en liten krampvarningskänsla. Så jag varvade att gå och jogga.
Hur skönt var det inte sen att äta pannkakor och duscha med den trötta känslan i kroppen, lite kalla kinder, för att sedan få lite massage på vaderna av min absolut bästa och goaste sambo? Och känslan av att jo, det gick jättebra det här.
Alltså vilket flow jag har fått med träningen. Himla skön känsla och himla bra att kroppen vill. Och utan hets och stress. Jippi liksom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar