Fasiken alltså, jag har alltid haft en förmåga att köra på och ha alldeles skyhöga krav på mig själv. Så har det varit så länge jag kan minnas och jag vet inte riktigt vad det kommer från. Allt och inget. Känslan av att bara duga om jag presterar, vart kommer den ifrån? Hönan eller ägget liksom? Fast det har blivit så mycket bättre, ju äldre jag blir desto mer ödmjuk och snäll blir jag inte bara på mig själv men på alla andra.
Hehe nu låter det som jag är äldre än äldst, och jag är ju faktiskt bara 33. Det kan ju givetvis vara en fördel att sätta de här kraven på sig själv framförallt i arbetslivet, så länge det är rimligt. Så att det inte återigen blir fööööör höga krav. Lite lagom, gör att jag utmanar och vill. Och får inspiration.
Jag vill varje dag känna att jag gjorde såg gott jag kunde - jag duger!
Blir bättre för varje dag att också se när jag drar iväg, då drar jag i handbromsen och liksom beslutar mig för att ANDAS. Allt det där skapar i mitt eget huvud, så då har jag också makten att reset/skapa nytt. Himla bra. Det går alltid att tänkta och agera annorlunda. Wooohoo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar