Känslan av att leva - en cykeltur!

Igår på väg hem från jobbet så började tanken spira. Ni vet, det har varit en alldeles underbar vecka med strålande sol och varmt och skönt. Och precis allt bjöd in till en cykeltur på mountainbiken.

Sagt och gjort, jag bjöd in sambon i mina planer - och han hade självklart på. Vi är lite så, vi vill ofta samma saker - så jag anser inte honom svårövertalad (bara när det handlar om en valp till).

Dock blev han aningens orolig när jag lade fram förslaget om runda. Han trodde nog att det skulle bli för tufft för den gravida tjejen som ibland glömmer bort att hon är gravid. Det är lite backigt, lite mycket rullgrus och så några mil långt. Och dessutom hade jag haft lite krämpor under helgen, så jag har ju medvetet tagit det lite lugnt under veckan.

Men jag argumenterade bra.

* Jag kommer att cykla lugnt och känna av kroppen  (var ett tag sen jag cyklade, var ju faktiskt osäker på om den växande magen ens skulle få plats).

* Jag lovade att använda lätta växlar.

* Vi kunde vända om jag kände att jag inte orkade.

* Alternativt var ju att jag kunde stanna där i skogen och lägga mig i lingonriset och vänta på att han skulle cykla hem och hämta bilen, om jag skulle ta helt slut liksom.  Ganska mysig plan om du frågar mig.

Så vi trampade iväg. Jag med något mer mansvinklade ben, dvs knäna ut åt sidan (väldigt vanligt hos män som ofta är stela i muskulaturen på utsidan av rumpa/ben). Och väldigt lååååånga armar. Magen tar lite plats, så jag försökte sträcka på mig så mycket det gick. Lite ovant i början, men kände direkt att det nog skulle funka.

Roger har ju ändrat lite på cykeln också, höjt styret så mycket det bara går tex.

Och vet ni, det funkade bra - hela vägen.

Förutom när det värsta partiet med rullgrus kom, då klarade jag inte riktigt av trycket ner på urinblåsan.Det blir ju lite hur ska man säga, ryckigt/ramligt/slagit och bebis tryckte lite väl mycket. Ganska oskönt och även lite svårt att knipa medans man försöker cykla framåt på en väg som bara hoppar och studsar och gruset sprutar. Så det var bara att kliva av cykeln och gå en bit.

Annars gick det väldig bra. Jag gick ut lugnt och hade lätta växlar (spände väldigt i magen när jag försökte trycka på - säkert inget farligt, men varför chansa? ) . Trampade på, vi kom framåt.

Solen sken, fåglarna kvittrade, vi körde över bron över älven och det var så där vackert som det bara kan vara. Massor av frisk luft och rörelse.

Lycka!

Och inte en enda bild - big mistake! Borde förstås förevigat mig, badbollen och biken :)

Mitt livs mest spännande sommar!

Blev så inspirerad av Saras inlägg i Träningsglädje, med en bucketlist för sommaren. Herregud liksom, sommaren är ju här snart. Och fick ju tusen ideér och tankar på min sommar. Massor av härliga aktiviteter och äventyr som jag vill göra.

Sen insåg jag att jag är gravid, det är faktiskt lätt att glömma bort ibland. I helgen har jag iofs blivit påmind ganska mycket, eftersom kroppen faktiskt har strejkat lite. Ont lite överallt och väldigt trött. Men jag har försökt tagit det lugnt.

Och i och med det så ändras förutsättningarna väldigt mycket.

Så jag får helt enkelt lägga om min strategi.

Konstigt att nu när kroppen begränsar mig så är jag på jakt efter adrenalin :) . Precis som när jag fick problem med mina fotleder, allt jag ville vara att springa (något jag tidigare inte brytt mig så väldigt mycket om).

Kanske det inte är året för att åka till Sjoa och rafta helt enkelt. Eller ja, det finns på närmare håll förstås Forsränning i Björbo, men har liksom alltid velat till Sjoa.  Min första rafting var i Afrika år 2000, närmare bestämt i Zambezifloden Zambezi Whitewater Rafting. Så om man säger så här, jag gick ut hårt. Oerhört svårslaget! Det var en av de absolut bästa upplevelserna i mitt liv. Sen har jag raftat på Bali också 2010, också väldigt kul - men inte riktigt lika adrenalinhöjande.

De långa härliga fjällvandringarna får vänta de med. Det är kanske inte dags för de mest strapatsrika valen som:  Svolværgeita :) . I alla fall så får de kortas ner lite. Tur att Sälenfjällen är nära om fjällsuget blir för stort.

Fråga är om jag ens kommer komma ner i kajaken i år? Hoppas, hoppas! Mest troligt är väl att jag blivit lite för bred. Sen är det ju det där med smidigheten, som jag upplever inte riktigt är min starka sida just nu.

Fiska, det blir ju superhärligt - funkar nog dödsbra som gravid också :)

Något som är väldigt mysigt också, är att åka och besöka lite olika cafér och mysiga trädgårdsbutiker, tex  Kniva Trädgård.

Cykla mountainbike och hitta oupptäckta vägar och stigar. Bra, när tempot kanske inte längre är det snabbaste.

Jag ser fram emot, härliga kvällar i skogen med matsäck, sitta med ryggen mot en tall och bara vara. Frukost ute på verandan. För mig är sånt här viktigt. Små studer, som gör att jag laddar om.

Fast faktum är att det mest spännande i mitt liv kommer att hända den här sommaren. Och där tror jag vi snackar adrenalinpåslag deluxe. Ok, jag kommer kanske inte spränga mitt rekord på antal mil i fjällen, kommer inte kasta mig ut i någon fors i en uppblåsbar båt,  paddla mil efter mil i kajaken - Men so what? Det får bli en annan gång! Nu är det något annat som är det absolut viktigaste!

Jag kan liksom inte bestämma mig

I den interna konkurrensen hav eller fjäll så tror jag att det är fjäll som vinner. Tror jag.

För jag fullkomligt älskar känslan vid havet också. 

Men känslan att stå på en topp i fjällen och få vyn, är så oerhört oslagbar. I min värld förstås. 

Så har jag valt att bo i skogen, i närheten av älv och sjö. Några fjäll har vi inte direkt, utan det är mest "kullar" om man jämför.  Det är där tryggheten är och känslan av lung och ro. Pulsen går ner och jag bara är. Jag. Det är det som min kropp känner igen och min själ. Är mig själv!

Fjället och havet ger lite extra hjärtslag på ett annat sätt. Fyller mig med brusande liv på något sätt. Vinden som nästan alltid är stark, får mig att känna mig levande. Fast jag vet ju också att jag efter en stund blir stressad av just samma vind. 

Så att bo i skogen och ha möjlighet att ta mig till havet eller fjället - är för mig helt optimalt. Då gäller det också att komma ihåg att fylla på med lite hav och fjäll, lite då och då. 

Reflektion om väder

Nu har vi riktigt apilväder, lite extra allt kan man säga. Det började i helgen med stormvindar. Har aldrig varit med om att det blåst så mycket innan. Och nu, ja nu är det snö. Riktigt mycket snö också.

Så började jag skriva igår,en grå trist tisdag. 25 april och vintern började om. Nog sjutton så förstår man att det bara är tillfälligt och kort, men ändå. Det blir extra tungt på något sätt.

Trots att väder är väder. Går aldrig att styra över. Tur är väl det.

Idag så har det mesta av snön tinat bort och solen skiner. Plötsligt är det ny energi, det sprider sig i kroppen.

Helt otroligt egentligen, hur vädret påverkar fast en vet bättre....

Får mig osökt att tänka på allt annat som påverkar en.

Gäller att försöka sprida så mycket god stämning som möjligt runt sig, kanske det påverkar någon.

Är allt bara glittrande med gravidiet?

Det har varit en del oro inom mig inför graviditet hur jag skulle reagera mentalt på att kroppen börjar bli större. Och känslan av att tappa kontrollen lite, ja det är ju precis det som händer i en gravid kropp. Den gör det som naturen har bestämt att den ska göra och det är väl ganska självklart.

Att veta och förstå en sak betyder inte att autopiloten kan kicka in och liksom ta över lite.

En som mig, som gillar att ha kontroll och har en ätstörning i baggaget, så funderade jag förstås på hur det skulle bli.

Härligt att kunna träna under graviditeten! 

 Och ja, det går ganska bra. Men jag skulle ljuga om jag sa att autopiloten inte har kickat in några gånger. 

Jag har varit lite orolig över att min mage blivit stor fort och jag kände mig lite som en dålig mamma på grund av det. Som om jag kunde styra det liksom? Så det har släppt. 

Jag har även känt på känslan att liksom bli ledsen när folk säger; men oj vad magen växer. Just av den anledningen, att jag liksom tar det som ett nederlag. Som om jag kan styra det liksom?  Så det har också släppt. 

Istället försöker jag fokusera på den spännande känslan av att min kropp förändras hela tiden. Att det är ganska makalöst det som händer. Att magen (och resten av kroppen) växer är ju kärlek. Min kropp anpassar sig till att göra det här så bra som möjligt och än så länge så klarar den av det med bravur. Jag har ju inte några krämpor direkt. 

Jag känner av vaderna när jag går, jag blir ju galet flåsig, det är tungt att ta sig upp från soffan, och sånt där allmänt gravidigt. Men än har jag klarat mig från några större  krämpor som foglossning och så. Vilket är ett guldläge, så det är jag glad över så länge det varar.

Sleep is the best.....

Den här dagen blev inte alls som det var tänkt.

Jag åkte till Oslo inte alltför tidigt, utan gick upp vid kvart i sju och drog iväg när alla morgonbestyr var klara. Som att packa, äta och gå med vovvarna.

Sedan hade jag möte hela eftermiddagen och sedan var planen att jag skulle ta en riktigt lååååång promenad i området vid hotellet. Det är en runda jag brukar passa på att gå när jag är här. Men icke sa nicke. När jag kom till hotellet var jag så trött att det fanns inte på världskartan. Solen sken där ute och jag hade sådan "ångest". Men till slut så somnade jag bara och vaknade halv sju galet hungrig.

Så nu har jag ätit och sitter här och försöker att inte somna om. Men det går nog inte länge till. Jag är väldigt trött idag helt enkelt.

Så min långa promenad och att jag skulle jobba på kvällen, det blev ingenting det!

Imorgon är en annan dag.

Att ha ett eget gym på gården!

Att ha ett eget gym på gården det är tametusan helt fantastiskt!

Jag fullkomligt älskar att det är så himla enkelt allting. Bara att gå ut i ladan och köra igång.

Så varje dag under påsk så har det blivit ett pass där ute. Hur skönt? Helt otroligt skönt. Jag är så glad! Nu har jag inte kört på i rasande tempo utan försöker verkligen fokusera på att träna smart under min graviditet. Det går ganska bra. Jag mår väldigt, väldigt bra just nu.

Påsken!

Alltså, det ska bli så underbart med ledigt.

Jag känner mig lite blandad. En del av mig är alldeles bubblig av lycka för att det ska bli lite långledigt, en annan är helt slut och liksom bara vill sova.

Så det gäller väl att låta den trötta Lena få lite vila, så att bubbligheten kan komma fram.

Tyvärr verkar det som att det inte blir en solig påsk, utan mer grå och med regn och snöinslag. Fast det är som det är, det gäller att gilla läget helt enkelt.

Påskmiddag på påskafton kl 15 är väl det enda som är planerat under de närmaste dagarna. Så skön känsla!

Rött!

Inte i min vildaste fantasti kunde jag förstå hur mycket tid av mitt liv som skulle läggas på röd färg när vi köpte vår gård. Det tar liksom aldrig slut känner jag. Men nu målar vi bara småhusen dvs skjulen på gården. Enkel målning utan ribbor - som en dröm. Det blir väldigt bra också och det går ganska fort, så det är bara att göra det! Så några timmar på lördagen tillbringades med att måla skjul och bra blev det. Inte riktigt klart förstås - det blir det ju aldrig. Och när vi hunnit igenom allt, då är det väl bara att börja om antar jag.

 Framför den här väggen så kommer vårt växthus att sättas, så självklart måste väggen piffas lite först innan vi börjar med underarbetet och får grunden klar för växthuset. Beslut behöver tas, ska vi ha grus, plattor, trall eller kanske något annat?

Drömmar

Tänk vad skönt det hade varit att bara ligga på en strand och njuta av stillhet och livet....

Kap verde 

Key wst

Bali 

Bali 

Grekland - Ios 

Grekland - Ios

Och tänk så härligt det hade varit att stå på en fjälltopp någonstans och njuta av sol&vind!

Jotunheimen - Besseggen

Svolvær

Trysil om jag minns rätt

Grövelsjön 

Härjedalen någonstans 

Gravidcheck!

Igår var det gravidcheck hos MVC.

Och glädjande nog så var allt precis så där bra som man hoppas på. Helt underbart!

Blocktryck - kanonbra
Socker - kanonbra
Blodvärdet - hade ökat och är betydligt bättre (bara att fortsätta att äta järntabletter)!

Magen mättes för första gången och livmodern följer exakt medelkurvan på hur det bör vara för tillfället.

Och lilla hjärtat fick vi höra på också - helt underbart!

Till info, nu skulle bebis klara sig om det blir något som gör att bebis behöver titta ut tidigare.

En mixad start på veckan!

Positivt: Igår var det då dags för mina pt grupper att dra igång ute i vårt gym. Hur kul? Jäääääättekul, tyckte i alla fall jag. Och jag tror att deltagarna kände det samma. Jag hoppas på det. Jag är nöjd med upplägget på träningen och det kändes som grupperna var trötta och goa i kroppen efteråt. Såg även endorfinerna pumpa runt i deras system. Kändes bra från mitt håll, hoppas det nådde enda fram!

Negativt: Sjukdom som sårar.  Det är det absolut värsta att se hur denna jäkla sjukdom skapar ringar på vattnet och liksom drar fram helt jäkla skoningslöst. Och lögnerna som följer med på köpet. Usch och fy. Det här med beroendesjukdomar är inte att leka med och medberoendet som följer på köpet. Det värsta är att se den människa man tycker absolut mest om i livet, bli så otroligt sårad. Det är som att sticka knivar i mitt hjärta. Och så blir jag arg, förbannad, ledsen och upprörd. Och den här hjälplösa känslan (fy fan), för man vill så gärna hjälpa till. Men det går ju inte.

 För det är bara en person som kan göra något åt det här, och det är ju den personen som det verkligen gäller. Det är ju så det är. Så länge han inte vill ta ansvar och göra någon skillnad (ta kampen mot sjukdomen) , så kommer lögner, svek och sorg fortsätta. Som ringar på vattnet.....alla blir berörda!

Nu börjar det - trädgårdstid!

I lördags fick jag äntligen skita ner mig lite på händerna igen.

Det var i mina ögon dags att plantera lite blommor i krukorna ute på altanen. Och slänga det där som var så vackert i höstas, ljungen, mossan och grankvistarna. Som nu andas gammalt och ofräscht.

Nu vill jag ha ljus grön färg, lite blommor och fräschör! Så sagt och gjort - det blev (kanske lite tidigt, men jag tror det funkar) lite plantering av penseér, påskliljor och scilla. Underbart!

På lördagen var jag fast besluten om att jag inte skulle göra något i trädgården än på en stund. Av någon anledning så låter jag perennerna stå och vissna  på hösten och så tar jag tag i det på våren. Jag har fått för mig att det skyddar. Vet att många andra tar bort allt dött redan på hösten innan vintern och snön. Jag vet inte vad som är rätt, men så här har jag gjort fram till nu. Sen får någon motbevisa mig om motsatsen.

Men redan på söndagen så var det tydligen dags att börja ta bort det gamla, döda! Så det blev full fart i trädgården i några timmar. Krattade och rensade lite. Petade inte så mycket i jorden än, men det var härligt att se att små gröna blad började spira.

Nu börjar en underbar tid!

Jag älskar verkligen att jobba i trädgården. Drömmer om nya projekt (säg inget till sambon bara.....) och har massor av ideér.

Vi har dock lite större projekt på gång, som vanligt.

* Staketet ska förlängas, hundarna har en tendens att smita ut precis där staketet tar slut. Så nu ska det förlängas för att minska risken för en påkörd hund (alltså, det hade varit min värsta mardröm) .

* Grunden för växthuset ska göras så fort tjälen har gått ur marken. Sen ska växthuset på plats förstås, fönster ska sättas i och jag behöver beställa fler glas eftersom en hel del var sönder. Har inte förodlat någonting, har inte hunnit med. Som tur är ska jag få lite plantor av min härliga svägerska (tomat och paprika).

* Vi har en önskan om en uteplats nere vid vårt garage, så där är planen att lägga trall. Enda platsen med kvällssol. I år kanske det sker.

* Sen har vi några av uthusen kvar att måla, det tar liksom aldrig slut med rödfärgsmålningen. Huset och stora ladan är klart, det är de mindre små som är kvar. Ganska lättsamt ändå, de behövs nästan inte ens sopas - det är ingen färg kvar. Och det är raka enkla plank - enkelt! :)

Några snaps från mobilen

Helt oredigerat, här är de senaste bilderna från mobilen......

Magen växer! Hur stor ska jag egentligen bli? 

Underbar promenad längst med Oslofjorden igår 

Träningsredskapet för dagen!

Selfie! 

Gårdagens träningspass

Så här kan ett pass se ut som jag gör just nu i min gravida kropp.....

Uppvärmning - ca 5-10 min.

Cirkel:

Goblet squat med kettlebell.
Stående rodd med stång.
Sving.
Axelpress, zickzack (dvs varannan).
Assault bike.

 Jobb 1 min, 30 s vila mellan övningar.

Igår blev det 4 varv.

Sedan avslutade jag med:

* Draken med sandsäck 10 st/ben.
* Bålrotation (liggande på golvet, med viktskiva 10 kg uppåt  som i en start för bänkpress och därefter sedan låta benen rotera åt olika håll....)  20 st.
* Höftlyft med viktskiva som extra vikt. 10 st.

Tre varv av det och sen var det klart!

Att landa på hemmaplan

När jag landar lite på hemmaplan efter en del resor med jobbet och så. Så är det en väldigt skön känsla som infinner sig. 

Det blir ett skönt lugn och det blir vardag, all of a sudden! 

Just nu så älskar jag vardag, rutiner och känslan av att "hänga med".

Så skönt att få flow i saker som andra kanske helt enkelt tar lite för givet. 

Som att....

* Laga mat, hur skönt att ha tid och liksom laga matlåda till dagen efter? 

* Städa, älskar känslan av ett rent hus! Bästa som finns. Extra mycket för att jag är allergisk och har ett behov av att det är rent. Men vem sjutton gillar inte ett rent och välstädat hus? 

Lite tantvarning på det här, men ja. Då är jag väl en tant! 

Nu längtar jag bara efter att organisera lite mer....undrar om det är graviditeten som spökar? 

Och dessutom - måla några möbler som jag velat måla när jag köpte dem, men det har blivit liggande på is. 

Lugn föder kreativitet! 

Mars!

Vad hände? Plötsligt är det Mars och jag har hunnit avverka mässor, födelsedag och annat smått och gott i februari.

Men nu är det liksom Mars. Vad står på önskelistan för Mars? 

* Förhoppningsvis en hel del vårvintriga dagar med blå himmel och sol.
* Rolig helg med Alvar&Alice som kommer hänga med oss hela helgen som kommer.
* Många goda juicer från råsaftcentrifugen jag fick av Roger på min födelsedag - gillar känslan av att boosta kroppen med massor av nyttigheter.
* Många promenader, komma ihåg stavar när det är möjligt!
* Fortsätta flowet med träningen.
* Titta över projektet "vi ska föräldrar" med sambon - så att vi har en liten plan med inköp osv. Det känns som en behöver tänkta till lite, iom att vi bor på landet. Det vi behöver, finns inte direkt utanför dörren :).


Jobbmässigt ska jag till Riga på mässa med en kedja,så där kommer jag att befinna mig 19-22 mars.

Ungefär så blir Mars!

Hur mår jag - som gravid?

Det är en hel del prosedurer  kring det här med att vänta barn som jag liksom inte varit allför medveten om. Möten på mödravårdcentralen, diabeteskoll, ultraljud förstås och så vidare. Det tar lite tid!

Nu har jag börjat äta järntabletter, så jag hoppas det hjälper mig att bli piggare. Har tydligen alldeles för lågt blodvärde. Blir lite otålig, vill ju gärna att de ska ge resultat direkt! Men jag får nog vänta någon vecka med det.

Så förhoppningen är att jag ska bli lite piggare snart! 

Utöver det,så mår jag så bra att jag glömmer bort att jag är gravid. Jag blir upprepade gånger förvånad över min "flåsighet" och "trötthet". Och när jag ser magen i spegeln, eller att den tar i när jag ska lyfta något - då blir jag förvånad. Undrar när jag ska förstå, att jag faktiskt äntligen är gravid!? Tycker det är ett extremt bra tecken på att jag än så länge har en fantastisk graviditet! Hade jag haft ont, eller känt av det mer - så hade jag likom inte "glömt bort det".

Träningen har jag medvetet dragit ner, och det är inte för att jag egentligen tycker att det är det "man borde". Utan för att jag har så himla lätt att "dra på". Så det är skönt att ha en bestämd plan att förhålla sig till. Så nu tränar jag 3 dagar i veckan (mestadels styrketräning med HIIT inslag)  och utöver det så blir det många promenader med frisk luft och lagom aktivitet.  

Och det här är inget "måste" utan jag försöker verkligen att lyssna på kroppen. Mår jag bra och känner mig pigg är det inget som hindrar att jag tar en tur på skidorna om jag känner för det. 

 Jag vill liksom hålla hela graviditeten och få en bra återhämtning efter förlossnigen. Vi får se om min plan kommer funka för mig, hela vägen! Tror att jag kommer slita mest med att bygga upp konditionen, men utgångsläget innan graviditeten har ju inte varit helt i topp när det gäller kondition - så det blir en spännande nöt att knäcka. 

Wips!

Vad har hänt sen sist? Jo jag har varit i Norge och jobbat, jag har därefter varit i Italien på den årliga glasmässan och så avslutade jag två veckors upplägget med några dagar i fjällen. Underbart!

Återkommer med lite bilder därifrån...

Nu laddar jag om på hemmaplan under den här veckan, nästa vecka beger jag mig till Norge igen. Det är återigen dax för mässa!

Att ha saker på gång som är helt nytt

Det här med att vänta barn....det är en del saker en liksom behöver ta ställning till. Helt enkelt inköp av saker och ting.

Men alltså, vilka beslut sen.

Det där med vagn, det är ju en hel vetenskap känns det som. Enklare att köpa sig en bil helt enkelt.

Skötväska, babysitter, bärsele (eller vad sjutton det heter)  och så vidare och så vidare.

Skötbord har Rogers syster som vi får ta, min gamla vagga finns kvar - så den är mysig att använda i starten. Spjälsäng har brorsan som vi  kan låna.

Problemet är att det finns så oerhört mycket att välja på!

Så många olika val att göra....!

Ok, kanske inte livsviktiga val, jag menar - väljer en fel så kan man sälja och köpa nytt. Så det är ju inte direkt katastrof.

Men för en som gör det här för första gången så känns det helt överväldigande. Val, val, val!