....rullar in. Det är något med hösten, framförallt senhösten som får alla att tänka lite extra mycket. Jag märker det. Jag tänker och funderar ännu mer än jag brukar. Det är lite svårt att känna sig "superpigg" och "supertaggad" inför någonting. Senhösten är en lång väntan. Man kurar i soffan, tar fram raggsockorna och stora myströjan. Kanske det är därför att jag som singel tycker det är lite extra jobbigt. Man vill liksom inte göra allt det här själv. Jag vet inte.
Men jag märker det på människor runt omkring mig också, lite mer irriterade, lite mindre glada, lite mer ligga i soffan. Julstressen, har den redan börjat? Här i Norge är det lite extra dämpat också efter finanskrisen. De har ju aldrig varit med om det här tidigare att det svajar. De börjar bli rädda att de inte ska få ha sin standard kvar. De vet nog inte ens hur de ska göra om något händer. Jag tänker bara, tur jag är svensk och vet hur det är när det inte alltid går så himla bra. Lite dåliga tider, härdar.
De vackraste blommorna, kräver en skogsbrand. Så är det. Jag tror de människor som aldrig behöver kämpa för något som får allt serverat. De som får uppleva smärta och tar sig igenom det. De är de vackraste. Det är det som är så svårt. För när man sedan är på andra sidan (efter att ha gått igenom något jobbigt) så vill man liksom att alla runt omkring ska hänga med. Men de står kanske kvar på samma plats de alltid gjort. Inte utvecklats. Hur ska man hitta någon som förstår, när de hela sitt liv bara glidit med. När de inte ens vet vilka de är. När de inte vet hur det är när det känns som livet, är ingenting. Hitta någon som förstår att min livsglädje den kommer från något, jag orkar inte med tjafs och bråk för jag är glad att jag lever och mår bra. Jag orkar inte fokusera på kläder och yta när allt jag bryr mig om handlar om det som är där inne. Människorna runt mig.
Jag vill leva, andas varje dag. Jag vill skratta och gråta. Men mest av allt vill jag bara vara jag och hitta någon som ser, som vill leva sida vid sida tillsammans med mig, utan att ändra, utan att lägga energi på fel saker. Någon som också vill leva och älska. Lukta på blommorna och dricka alldeles för många öl.
Våga vara sårbar.
Ja ungefär så. Nu ska jag åka till jobbet.
4 kommentarer:
hej du rara människa...ett underbart vackert inlägg =) du skriver sanna saker du =)
Hade jag varit nära så hade jag gått igenom denna period med dig!! Den är svår fastän man har någon att dela den med ibland.. eftersom vi precis har träffats så känns det konstigt nog svårare!!
Kramar till dig!
Nicke: Hej! Så snæll du e, jag bara svamlar på som vanligt. :)
Annso: Goaste tjejen! Jag får se till att flytta lite nærmare Umeå så vi træffas någongång :) Kan ju børja med Sverige.....lite enklare bara det, liksom. Kul men læskigt med de hær grabbarna. Kramkram
gillar ditt svammel snygging...it,s nice =)
Skicka en kommentar