Måndag

Gud va trøtt jag ær på att jag inte har nått internet i lægenheten. Det har ju inte varit nått problem tidigare, men nu pløtsligt.

Så nu ær jag på jobbet. Ska snart ha styrke och spinning och sen blir det receptionen resten av kvællen.

Jag tror jag borde dricka mer. Jag får så många tankar nær jag ær bakis. Så om jag festar mer och blir mer bakis så kanske jag slutar som førfattare.

Funderat kring den norska julmaten. Jag sæger bara, vad ær det før festligt med "kokt fårrevben med rotmos" och "fettfettfett revben, julkorv och massa rødkål"? Ja aldrig slutar jag førvånas øver det hær landet.

Funderat kring otrohet. Jag ær ju en av de lyckliga som aldrig (vad jag vet ska kanske tillæggas) varit i nærheten av otrohet.

Jag kysst en annan kille nær jag fortfarande var i en relation. Det ær inget jag ær speciellt stolt och glad øver, det hænde før sex år sedan. Jag kommer ihåg att jag i månader innan hade pratat med vænner och mamma om att læmna relationen. Jag var jættefull och "det bara hænde". Men det fick mig att inse att det som vi hade inte længre var något. Det var inte længre viktigt. Jag gjorde slut.

Hade det varit viktigt, så hade jag aldrig gjort det. Har nolltolerans nær det kommer till sånt dær. Jag har alltid varit en "enmanstjej" och aldrig førstått tanken på att dejta många samtidigt, eller ha en ny kille varje kvæll (det galna singellivet), eller drømt och længtat efter otrohet (någonannan). Kanske tråkigt, men det ær ju jag.

En av grabbarna på julbordet frågade om jag har någon kille. Han brukar gøra det. Jag svarade næ. Då sæger han att, du jag hoppas att en "flott jente" som du i alla fall har någon att ha sex med ibland. Jag skrattade bara och sæger att næ det har jag inte heller. Då sæger han att ja men du borde prova mig. Jag blir lite chockad och sæger men du, du har ju barn och inte nog med det, fru också. Då kollar han mig i øgonen och sæger: Lena, skilsmæssor ær det vanligaste som finns. Eh, ja.

Det ær ju lite svårt att førklara situationen som den var, men kortfattat: han stællde sig sjælv till mitt førfogande om jag behøvde sex. Som værldens naturligaste sak. Vadå, om han skulle vara otrogen. Som han sa, man får inte allt i en relation så de flesta har ju någon vid sidan om. Hallå, ær det bara jag som ær naiv. Jag fattar ingenting.

Men det ær kanske perfekt før mig. Att vara lyxælskarinna. (Sandra du vet vem det ær.) Han ær mångmiljonær, æger massa fastigheter hær i Oslo, några lyxkåkar i Støten osv. Min nya karriær, lyxælskarinna. Han skulle kunna køpa mig ett hus någonstans och så kunde jag leva livet, på hans pengar. Suck. Ær fortfarande chockad. Att han ens kunde tro att jag kunde vara en sån tjej. Han kænner mig, han borde veta att jag aldrig i min vildaste fantasi skulle gøra något sådant.

Slutar aldrig førvånas øver mænniskor.

Någon som jag tycker mycket om ær "tillbaka i mitt liv" efter ett och ett halvt år. Jag længtar otroligt mycket efter honom, samtidigt som jag ær livrædd. Jag kænner mig sårbar och stark på samma gång. Vill bara træffa honom, skratta och ta det som det kommer. Vi får væl se.

Nu ska jag jag byta om och børja ladda før en och en halvtimme i centrum. Smile!