Jag har en stammis, en massagekund som ær av den tuffa typen. Ni vet, rakad skalle, skægg, stora muskler, chef før stort byggføretag (givetvis), ring i ørat. Han ær vældigt rak och bestæmd. Han vet allt, enligt honom sjælv. Han ær inte killen man bråkar med i onødan. Av någon anledning så tycker han om att gå till mig och få ryggen krådad. En anledning kan vara att om han ær rapp och rå i kæften, ja då ær ju jag det tillbaka. En annan kan ju faktiskt vara att jag ær ganska duktig, ja han verkar ju tycka det i alla fall.
Hur som helst så gillar jag honom på nått konstigt sætt (ja nu pratar jag inte kærlek, før han ær væl snart femtio och har en fru). Vi børjar læra kænna varandra nu efter att han kommer till mig mellan en och två gånger i veckan før massage. Nu pratar vi den typ av massage dær jag mestadels anvænder armbågen och hela min kroppsvikt. Och han har aldrig någonsin sagt ett ord, eller inte ens ett litet grymt. Hur som helst. Vi har faktiskt jættekul. Skrattar och stojjar. Drar dåliga skæmt. Och så vidare.
Idag sa han: det ær som att betala femhundrafemtio kronor som intræde till Cirkus Skott, nær man kommer hit!
Vadå? Nu førstår jag inte? Tycker han att jag har likheter med Cirkus Skott?
Jag som ær så jækla proffsig. Hahaha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar