Om att ha ont:

Jag har haft oändligt ont i min kropp på slutet. Jag var på massage som hjälpte för stunden. Sen så var det liksom över. Det kom tillbaka med stor kraft. Jag har haft så ont att jag inte kunnat röra mig. Eller ingen har kunnat nudda min kropp. Så ont har det varit. Plötsligt inser jag att jag är oändligt tacksam över att jag normalt sett inte har ont i min kropp. Tänk att leva med sådan smärta som det här, hela tiden? Oh my good.

Fick frågan om jag har haft så här tidigare? Jag svarade nej. Men när jag tänkter efter så hade jag så här förra hösten också. Då tänkte jag att det vara alla spänningar i och med att jag lämnade relationen i Oslo, flyttade hem, nytt jobb och så vidare.

Nu?

Jag vet inte. Troligtvis är det väl stress. Det är sällan det är lugnt i mitt liv. Jag gillar det. Fast det är väl så att det kanske blir lite för mycket ibland.

Även för mig.

Jag är betydligt bättre nu, men har ont. Försöker att inte tänka så mycket på det. Men det är nacken som är värst och hela ansiktet. Det bara drar ihop sig. Svårt att le när det gör ont.

Det finns ett badkar här. Jag ska krypa ner där. I hett vatten. Innan det är dax för middag.

Jag prioriterar alltså bort träning (som jag egentligen vill) och är en duktig flicka (är snäll mot min sargade/ömma kropp). Hoppas min kropp tackar mig.

Det är jag säker på.

Lite bra läsning om smärta:
http://mabra.com/mabra-special-fa-hjarnkoll-pa-smartlindring/

Mkt bra info om stress för intresserade:
http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Stress/