Lugn

Visst ær det hærligt att nær man vaknar kan kænna sig så annorlunda. Igår hade jag lite panik øver att vara sjælv. Ville inte. Men sen nær jag væl var det, så kændes det bra till slut. Jag har glømt bort dr. Tyst (ni som føljt bloggen førstår).

Så jag drack ett glas røtt samtidigt som jag børjade læsa den dær boken. Den får mig att må bra. Men jag førstår inte riktigt allt, den ær ju på engelska. Men återigen kommer det tillbaka det hær som jag så gærna glømmer bort lite då och då. Att jag ær inte det jag tænker. Jag ær. Mina tankar ær något annat.

Så jag gjorde min favorit øvning igår. Ja med risk før att verka flummig. Modigt av mig att skriva om det, hær. Jag som hos de flesta bara ær glad. Nu visar jag væl lite av den andra sidan som ær lite jobbig att visa. Den ær ju jag den med, men jag vet inte riktigt om någon tycker om hela mig, liksom.

Nær jag kænner mig lite vilsen och så dær så brukar jag tænka att jag åker upp till månen och kollar ner på mig sjælv. Dær uppe så ser jag mig sjælv nere på jorden "lilla førvirrade Lena" (mina tankar) Då brukar jag skicka ner lite kærlek. Och får mig sjælv att inse, att jag ær jag. Mina tankar ær något annat. Mina tankar væljer jag att tænka. De ær mina tankar som får mig ledsen, førvirrad osv.osv. Men de væljer jag sjælv att tænka. Det ær bara tankar. Jag ær ju fortfarande jag, lugn och trygg och varm, æven om mina tankar førvirrar mig. Så då brukar tankarna slæppa taget, eller bli enklare att ændra på.

Man kan kalla det "think outside the box". Eller så kan man sæga att jag bara sa åt mig sjælv att lægga av.

Jag ær lugn. Jag vet att vad som æn hænder, så ær jag. Det finns ingen som kan ændra på det.