Att vara hemma igen!

Det är en del som frågat mig hur det är att flytta hem till min barndomsby. Och vet ni, det är nog det bästa jag gjort på grund av att jag varit borta. Jag vet inte om jag annars hade uppskattat allt det fina runt omkring annars. Det kanske är fullt möjligt för andra. Men för mig - då behövdes det. Och likaså behövde jag det för min skull. Inte bara för att jag skulle uppskatta Äppelbo utan att jag skulle växa i mig själv, gå min väg.

Jag behövde när jag var 19 år att få komma bort från byn. Allt gott om den, fast ärligt talat - det är inte lätt att gå sin egen väg på små platser. Jag tycker inte det. Jag tycker det är väldigt mycket ramar runt hur en får och inte får vara. Vad en får göra och inte göra - för att liksom höra till och vara en i gänget. Många tror att jag är stark, och ja jag är nog det idag. Då var jag nog inte det, då ville jag nog gärna vara en i gänget. Fast jag tror att många har uppfattat mig som relativt stark även då, det kanske var en fasad eller så var jag det, trots att jag så här några år senare tyckte att jag var så oerhört ömtålig.

Så så här i efterhand, (jag tänkte inte på det då när jag först packade väskan och drog till Afrika, kom hem och mellanlandade och flyttade till Sälen) så är jag så fruktansvärt glad över att jag tog steget.

Vem hade jag varit idag om jag inte kommit bort?

För det var där det verkligen började, mitt sökande efter mig. Famlande, snubblande steg. Som självklart träffade på en del människor, vänner, pojkvänner som alla satte sina spår. En del försökte till och med (med välvilja och inget ont menat) hjälpa mig att skapa den jag är. Jag har beskrivit mig och mitt liv som ett hav. Vågor som har slagit, stormigt hav med lugn emellanåt. Det har verkligen varit upp och ner. Ett steg fram och två bakåt.

Nästan 10 år borta med lite mellanlandningar på hemmaplan.

Och jag pratar egentligen inte om saker jag har gjort. Det jag gjort definierar inte mig på något sätt tycker jag, det är saker jag gjort. Den jag är, det är något annat. Fast de saker jag gjort, kanske har gjort att mitt inre jag har växt?

De sakerna som varit lite speciella har självklart lett till att mitt inre har blivit starkare. Jag har i perioder letat spänning och adrenalin - för att jag så oerhört tydligt kunde känna mig växa efteråt. Av det jag upplevde där och då i nuet.

Fast jag tänker mer på den jag är när jag bara är. Utan att göra något. Vem är jag då?

Och klarar jag att vara jag när jag flyttat hem?

Vågar jag gå min väg, utan att tänka på att passa in, utan mer - det här är det jag vill och dit är jag på väg.

Ramlar jag in i ramen "hur det ska vara"?

Jag tror inte det, jag känner mig stark och att jag vågar gå min väg. Det är lätt att tappa stigen en stund och glida iväg på något som egentligen inte riktigt är jag. Det som jag blivit bättre på är att känna igen och faktiskt styra tillbaka. Det är ok att testa lite på sidan, glida iväg för att sedan styra tillbaka på den vägen där jag vill vara.

Väldigt många har frågat hur i hela världen jag kunnat köpa hus (gård) på fel sida av byn. Det vill säga den sidan där jag inte är uppväxt.

Jo vet ni varför? För att jag kan!

För att jag vågar gå emot gamla invanda mönster och ramar på hur det ska vara. Jag ville köpa ett hus som jag vill ha, inte som alla andra förväntade att jag skulle göra. Och tänka sig, det låg på "fel plats" enligt många. Och tänka sig, för mig och oss ligger det perfekt!

Och vet ni vad, jag hoppas att alla runt omkring går sin egen väg och vågar. Det krävs ibland mod, ibland krävs det bara ett nej. Ibland krävs det att våga lite mer.

Fast vänta nu, det är väl du som bestämmer i ditt liv? Gör vad sjutton du vill, det är det jag vill säga. Vill du fundera, tänka och ha åsikter om andras liv? Ja men då så. Jag orkar inte lägga energi på det, fullt upp med mitt eget.

Lev ditt liv precis som du vill. Och gör du inte det?

Våga!

Och precis som för mig, så kommer du säkert att famla runt lite, göra bort dig lite och ramla. Res dig upp då, och fortsätt. Jag är inte bättre än någon annan, jag vill bara känna att jag försöker, försöker så mycket det bara går att fokusera på rätt saker och leva mitt liv precis som jag vill ha det.