Jag stod i duschen och började tänka på den resan jag gjort. Jag stod där och tvålade in mig och insåg att inte för så jättelänge sedan så fanns inte min mage. Jag kunde inte ta på den och absolut inte se på den. Att sedan låta någon annan ta på den, det var nästan en omöjlighet. Att jag nu kan se, ta och känna och faktiskt tycka att min mage är fantastisk, är helt enormt. Det gör mig så glad. Det är ett stort steg framåt. Nu kan jag ju se mig själv i spegeln och tycka om det jag ser.
Jag har dock fortfarande en del att jobba med, tycker fortfarande att det är jobbigt att visa upp min kropp offentligt. Till exempel på stranden och i, som jag nyligen upptäckt, duschen efter att jag varit instruktör (där det så lätt kommer upp tankar som, jaha här är er instruktör som är lite småfet och inte alls så där perfekt som alla de tjejerna i fitnesstidningarna). Men det är då det bara är att säga STOPP! Inte acceptera negativa tankar om mig själv. För som jag har lärt mig så är det tanken som styr allt. Det är svårt, men det är egentligen bara att bestämma sig. Nu räcker det! Du har en kropp som är helt jäkla underbar. Du är fantastiskt precis som du är!
2 kommentarer:
ja det är rätt unga fröken...va nöjd med hur du ser ut =)
Im trying :)
Skicka en kommentar