Kom tillbax till Oslo igår

För första gången så var det så himla jobbigt att åka hit. Jag var ledsen, ville inte alls åka från alla som jag tycker om. Funderade på varför jag alltid ska flytta från allt som jag sedan saknar. Jag älskar Oslo och jag tycker om att bo här, för det mesta. Framförallt så gillar jag att jag faktiskt kan jobba med det som verkligen vill jobba med, just nu. Men ändå, varför kan inte alla jag gillar flytta med mig när jag ska ut på mina äventyr? Mamma, pappa, brorsan, mormor, morfar, moster med familj, hela eljans släkten, mina underbaringar till vänner, någon speciell och så vidare. Varför kan jag inte få bo någonstans där jag kan få allt? Bra möjligheter, jobb att trivas med och samtidigt alla mina nära och kära runt mig? Eller är det så att man hela tiden måste välja?