Älskar samtal och människor

Sara sa igår, hur kunde det bli så här Lena? Vi är ju de perfekta flickvännerna. Vi pratade nämligen om att ja vi börjar närma oss 30 (eh, ja det är ingen ålder) men när vi var 15 så då trodde vi ju båda två att vid 25 då skulle vi ha två barn och hus och man. Haha! Nu är vi här. Vi bor i kollektiv i Oslo. Hon är iofs i en relation. Jag är i "spännande,underbart,läskigt mellanland" mellan singel - relation. Men vi mår bra är lyckliga och självklart så är ju det här som är just nu, det bästa som kunde ske. Men ändå. Hur kunde det bli så här, säger hon? Vi är ju underbara tjejer, de perfekta flickvännerna. Vi vet vad vi vill, har hyfstat koll på läget, vi är inte svartsjuka, självständiga, glada, hyfsat stabila, snälla och allmänt goa. Varför är blev det så här, varför är vi inte gifta har två barn, hus och volvo? (det finns ju mindre stabila tjejer som har det liksom) Haha, joooo då kommer vi på. Att ja, det krävs en stark man med stort hjärta för att klara av oss! :) Och det, det är inte så jäkla enkelt att hitta. Haha. Åh, va härligt det är att umgås, prata om allt och ingenting.