Träffade på en äldre dam och hennes schäfer tik idag på morgonpromenaden. Vi började prata om livet, årstider och stress. Har aldrig träffat henne förrut men det är så här det är att ha hund i en stad.
Det är så fantastiskt fint här, det är så fina löv. Jag är ju inte van vid de här träden: lönn, ek och så lite annat. De får ju så otroligt fina färger. Sen är det ju en klarblå himmel och solsken. Hoppas, hoppas att det kommer vara fint under älgjaktsveckan.
Hm, visst är det konstigt att det finns människor som stressar fram i livet så mkt att de inte hinner uppleva dagarna. Inte hinner se, löven och färgerna. Inte hinner andas. På jakt efter vad? Mera pengar, större hus, resturangbesök, ny fin handväska? Träffas så många i mitt jobb som inte lever. Som hela tiden är på väg, som inte ser eller hör. De bara jobbar och stressar hit och dit. KOmmer fem minuter sent in i spinningsalen, som går innan vi stretchat klart. Som bara rusar, rusar, rusar. Jag undrar när det kommer ta stopp. För frågan är väl inte om utan snarare när?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar