Ja, ärligt talat så är det ju faktiskt onekligen ganska så skönt att vara singel. Jag får bestämma själv över mina dagar, vad jag ska äta, när jag ska sova och när jag ska gå upp. Det är liksom ingen där som lägger sig i mitt liv, inga bråk och tjafs. Ingen som försöker förändra mig. Jag får festa hur mycket jag vill, flörta med vem jag vill. Vara precis som jag är.
Ingen som bryr sig. Helt enkelt. Ja just det.
Jag längar efter kärlek, någon som bryr sig om. En som kramar, som lyssnar, spelar en favoritlåt før mig, som skriver små lappar med mysiga ord, men som framförallt ser mig och hör mig. Som inte försöker förändra. Som är där. Någon att vara sårbar och nära med. Som vill uppleva livet tillsammans med mig. Sida vid sida. Fnissa, skratta och gråta. Som älskar mig, precis som jag är.
Jag är inte desperat. Tro det eller ej. Men.....
Jag vill ha det bästa. Jag tänker inte ta någon, bara för att ha.
Jag vill ha det riktiga. Jag vill ha allt, jag vill ha l`amor che move il sole e l`alte stelle (den kärlek som föärflyttar solen och de andra stjärnorna-Dante).
Smart som jag är ibland, så inser jag att jag lär få fortsätta vänta. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar