Min ena sambo, (den manliga) sa idag:
När jag ska beskriva dig för någon så säger jag: hon är en glad, sprallig dalkulla med fötterna på jorden. Eller ja, snarare med benen två meter ner i marken.
Jag började skratta. Och ja, det kanske är så. Då har jag kanske lyckats. Om jag är trygg.
Men det låter ju lite tråkigt, är jag tråkig? Vad tycker ni? Stämmer beskrivningen in på mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar